Rapport från mötet med Jordbruksverket 2015-04-16

Vid mötet deltog bl a Distriktshovslagarna, SHF, skolorna, Micke Berg, SLU och alla andra som ville tycka till om hovslageriet i Sverige.
Inför mötet presenterades en agenda. De punkter som berörde våra medlemmar besvarade vi med nedanstående text. Lars Sjöberg representerade Distriktshovslagarna under mötet.

Klicka här för att läsa dokumentet Distriktshovslagarna 20150416 i PDF-format

Vad tycker Distriktshovslagarna?
Möte med Jordbruksverkets referensgrupp den 16/4 2015

Behandlingsförbudet
1. En omskrivning av 4 kap. §15 i föreskrift 2013:42 (D8) är önskvärd.
Det föreligger utrymme för feltolkning om vad som gäller vid arbete på sederade hästar. Texten som refererar till övergångreglerna som slutade gälla 2014-12-31 bör tas bort.

2. 2013:42 (D8) §18 innehåller undantag från behandlingsförbudet för klövverkare avseende behandling av klövbölder och klövsulesår.
Motsvarande formulering för hovslagare saknas och Jordbruksverket hänvisar till rättslig prövning för att fastställa vad en vanlig hovslagare får göra.
Efter som detta blir incitament för Länsvetrinären att driva processer mot yrkeskåren leder detta till att hästar riskerar att stå utan adekvat vård då hovslagare avböjer att hjälpa djuret trots att reell kompetens finns.
I avvaktan på att det utbildas fler av Jordbruksverket godkända hovslagare och att vi kan säkerställa en god service över hela landet bör Hovslagarna få samma undantag som klövverkarna.
Distriktshovslagarna föreslår att 4 kap. §15 i föreskrift 2013:42 kompletteras med nedanstående skrivning:

Även en hovslagare som saknar Jordbruksverkets godkännande som hovslagare får, utan hinder av 4 kap. 1 § lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård, behandla hovbölder, hålväggar och hovsulesår under förutsättning att
1. personen som utför ingreppet har reell kompetens för detta,
2. ingreppet utförs på ett djurskyddsmässigt godtagbart sätt, samt
3. ingrepp inte omfattar underliggande mjukdelsvävnad.

Hovslagare som saknar Jordbruksverkets godkännande får också behandla hästar under lokal och allmän bedövning samt göra enklare operativa ingrepp i hovar, under förutsättning att personen har reell kompetens för uppgiften. Behandling under lokal och allmän bedövning sker på veterinärens ansvar och får bara utföras om veterinären befinner sig på plats och kan agera om komplikationer uppstår.

3. Det föreligger stor okunskap om Behandlingsförbudet (2009:302) vilket resulterat i en rad faktafel som publicerats i media. Exempel på faktafel som vi själva har bemött finns t ex hos Tidningen Ridsport, Tidningen EquiPage och internetsidan hastsverige.se. Bakom hastsverige.se finns bl a SLU och SVA. Inte ens dessa prominenta maktfaktorer inom svensk ridsport har haft sin information uppdaterad. Vad som känns extra jobbigt är att informationen på Jordbruksverkets hemsida har varit felaktig. Vi har påpekat detta tidigare och hoppas att informationen blir mer korrekt framöver.
Vi önskar också att de formuleringar som görs i föreskrifterna är tydliga även för en lekman. (se 4 kap. §15 i föreskrift 2013:42)

4. Vi föreslår att man använder nomenklaturen ”vanlig hoslagare” eller ”allmän hovslagare” för de hovslagare som ännu inte är godkända av Jordbruksverket. Det har förekommit olyckliga formuleringar i media som t ex ”obehöriga hovslagare”. Något sådant begrepp finns ju inte, men det kan lätt bli så, p g a motsattsförhållandet till godkänd av jordbruksverket.

Kvalitetsgranskningar av utbildningar som leder till formell behörighet
Jordbruksverket tillhandahåller utbildningsplan och minimikrav för utbildningsanordnare.
Distriktshovslagarna önskar en bred palett av entreprenörer som tillhandahåller tilläggsutbildningar för hovslagare så att så många hovslagare som möjligt söker godkännande av Jordbruksverket.
De utbildningsarrangörer som vill erbjuda en mer omfattande tilläggsutbildning än de minimikrav som Jordbruksverket ställer, kan därför inte likställa examineringar/prov som tillhandahåller enklare utbildning.
Jordbruksverket bör därför vara försiktig i föreskrifternas formulering så att inte konkurrens mellan utbildningsanordnare sätts ur spel.
Yrkeskåren har en historisk belastning av utbildningar/årgångsklasser som inte har accepterats av SHF eftersom det föreligger ett intresse av monopol. Detta har lett till att vissa hovslagare är utestängda från tilläggsutbildningar, trotts att de gått samma grundutbildning.
Distriktshovslagare förordar att Jordbruksverket besitter egen kompetens att auktorisera utbildningsanordnare och att Jordbruksverket tar på sig ansvaret för att utbildningsanordnaren har auktorisation för att examinera.

Totalreglering av hovslagaryrket.
Distriktshovslagare ställer sig positiv till en totalreglering. Den tidigare diskuterade tidpunkten 2030 ser vi som en möjlig tidpunkt för totalreglering.
Förutsättningen är att det erbjuds flera utbildningsanordnare och att dessa kan möta olika behov beroende på grundkunskaper, livssituation, geografisk placering och ekonomisk förutsättning.
Vi menar också att en grundutbildning av hovslagare ska ha som mål att leda till behörighet att söka godkännande.

Föreslagna undantag 4 kap. §15 i föreskrift 2013:42 (D8) ska naturligtvis tas bort i samband med totalreglering.

 

Styrelsen 2015-04-14