Våra samtal med Jordbruksverket

Den nya lagen för djurhälsopersonal har varit i kraft sedan 2010 och förvirringen har varit total hur lagen ska tillämpas för hovslagare.
Här läser du mer om vad som gäller idag och vad Distriktshovslagare har framfört i diskussioner med Jordbruksverket.
Sedan starten av Distriktshovslagare i mars 2012 har vi träffat representanter från Jordbruksverket vi tre tillfällen. Två av mötena har varit stormöten där alla intressenter från djurhälsopersonal har varit inbjudna. Distriktshovslagare är nu en etablerad part i förhandlingarna.
Föreskrifter och vägledningar för hovslagare ska skrivas om under våren och det kommer att hållas fördjupande möten där bara intressenter från hovslageriet är inbjudna för att diskutera kommande formuleringar. Min uppfattning är att våra egna intresseorganisationer tillsammans med skolorna kommer att ha stort inflytande. Vi kan inte ändra lagen, men vi kan bidra med kunskap om hur vår bransch fungerar och vilka förutsättningar som måste till för att lagen ska få avsedd effekt. Alla parter vill ju hästens bästa!

Den 7/9 2012 satt vi en hel dag hemma hos Lars Berg med Peter Henningsson och Leif Felton från Jordbruksverket för att diskutera nuläget. Mötet var givande och jag uppfattade ett genuint intresse att lyssna på vår bild av verkligheten och hur lagen har påverkat oss.
Vi diskuterade också möjligheten till egen fortutbildning liknande SHF:s blockutbildning. Trots att vi hade en nästan färdig läroplan fick vi rådet att avvakta nya föreskrifter. Vi argumenterar för att en hovslagare med flera år i yrket ska kunna få en individuell prövning och kanske bara behöva komplettera med några kurser till rimlig kostnad och sedan bli godkänd. Så fungerar det redan i dag genom ett undantag från lagen. Så har t ex många klinikhovslagare blivit godkända.

Behandlingsförbudet
Vad är en behandling i vår värld? Definitionen är fortfarande inte klarlagd. I februari togs den detaljreglerade vägledningen bort och med den försvann också den direkta problematiken att kunna verka i sitt yrke utan att vara godkänd av Jordbruksverket. Som vägledningen var formulerad hamnade hovslagaren i konflikt med lagstiftningen bara genom att göra sitt vardagliga jobb.

De vägledande exemplen togs bort 2012-02-02 då Jordbruksverket publicerade en uppdaterad vägledning. Du återfinner den här: http://www.jordbruksverket.se/download/18.44bedb3513533e95e618000573/V%C3%A4gledning+hovslagare+201202.pdf

Vad tycker Distrikshovslagarna?
Vid möten med Jordbruksverket har vi framfört följande åsikter och argument:

1. Grundutbildning
En nyutbildad hovslagare med godkänt studieresultat ska automatisk bli godkänd av Jordbruksverket. En nyexaminerad hovslagare är egenföretagare och måste kunna verka fritt inom sitt kompetensområde.

2. Rimliga övergångsregler
För de hovslagare som redan finns i yrket måste det finnas rimliga övergångsregler. Ställer man krav på fortutbildning måste man samtidigt kunna hänvisa till godkända kurser. Vi accepterar inte att hänvisas till SHF:s blockutbildning, som har högre antagningskrav än vad Jordbruksverket ställer. Det är heller inte självklart att alla som vill bli godkända kan gå den ettåriga tilläggsutbildningen på BYS och Flyinge. Kostnaderna är för höga och livssituationen för den enskilda kan göra detta omöjligt.

3. Vilken kompetens ska en godkänd hovslagare ha?
Vilka kunskapskrav är det egentligen som gäller för att klara en examination? Examinationen måste ta hänsyn till att hovslagaryrket inte är homogent avseende verktyg och arbetsmetoder. Vi anser att det avgörande är vilket resultat som uppnås, inte valet av verktyg, material eller metod.
Examinationer ska göras av personal från de egna leden eller i samarbete med skolorna.

4. Arbete på sederad häst
Av arbetsmiljöskäl måste vi få arbeta på sederade hästar.

5. Operativt ingrepp
Att lätta på trycket vid behandling av hovböld ska inte räknas som operativt ingrepp. Även om ett sådant ingrepp skulle betyda ett mindre blodvite.

6. Detaljreglering skapar osäkerhet
Den tidigare vägledningen som beskrev vad en godkänd och en vanlig hovslagare fick göra skapade osäkerhet och gråsoner. De vägledande exemplen användes även som argument av tillsynsmyndigeten för att beskriva en överträdelse av behandlingsförbudet.
Vi menar att det är svårt att verka i yrket om en vanlig hovslagare inte får arbeta på en björnfotad häst, bockhov, ballförskjutning, fånghov o.s.v.
Vi menar att om dessa detaljkrav kommer tillbaka i någon form måste hela kåren bli godkänd av Jordbrukverket. Det är ju vår vardag att hantera dessa problem!
Den rättsliga osäkerheten riskerar att hästar står utan adekvat behandling och därmed tillförs onödigt lidande.

Vi har också ifrågasatt bristen på nulägesanalys och målformuleringar. Sverige har över 360 000 hästar som skall servas löpande. Hur många hovslagare, som är godkända av jordbruksverket, måste det finnas? Vilken geografisk fördelning behövs? Hur utbildar man befintlig kår?

Vi är redan nu informerade om nästa stormöte i Jönköping den 27:e feb 2013. Har du synpunkter eller frågor är du välkommen att ringa mig på 0708-207444 eller maila på johan.hwasser@distriktshovslagare.se .

Vad säger lagen, och hur tolkas den av Jordbruksverket idag?

Behandlingsförbudet lag (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård
4 kap. 1 §
Den som utan att tillhöra djurhälsopersonalen yrkesmässigt utövar verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård får inte
1.    behandla djur som det finns anledning att misstänka har angripits av sjukdom på vilken epizootilagen (1999:657) eller zoonoslagen (1999:658) är tillämplig,
2.    utföra operativa ingrepp på eller ge injektioner till djur eller utföra annan behandling som kan orsaka ett lidande som inte är obetydligt, eller
3.    behandla djur under allmän bedövning eller under lokal bedövning genom injektion.

Det vill säga:
En yrkesverksam som inte är legitimerad eller godkänd får därför inte:
•    behandla djur som misstänks ha epizooti eller zoonos
•    utföra operativa ingrepp
•    ge injektioner
•    utföra annan behandling – lidande – inte obetydligt
•    behandla under lokal eller allmän bedövning

Och om man bryter mot det?
8 kap 4 § Böter eller fängelse i högst ett år om man:
1. bryter mot 4 kap. 1 §, eller
2. tillfogar ett djur lidande eller skada,
eller framkallar fara för lidande eller skada, genom olämplig behandling eller genom avbrott i/ dröjsmål med veterinär vård.

Att man på grund av brist i utbildning och erfarenhet inte har kunnat inse detta befriar inte från ansvar.

Undantag Lagen (lag (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård)
2 § Brådskande åtgärder som vidtas i syfte att rädda djurets liv eller att lindra dess lidande.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ytterligare undantag.

Undantag SJV-föreskrifter (Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2009:85) om operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och sjukvård)

4 kap. 10 §
Enklare skötselåtgärder som kloklippning, öronrengöring, pälsvård, enklare sårvård på djur under lokal och/eller allmän bedövning efter att djuret har bedövats av djurhälsopersonal.

4 kap. 11d §
Fram till och med den 31 december 2014 får en hovslagare behandla djur under lokal och allmän bedövning under förutsättning att
1. personen har reell kompetens för vad som utförs,
2. personen har varit yrkesverksam som hovslagare under minst tre år före den 1 januari 2010, samt
3. behandlingen utförs under överinseende av veterinär.
Behandling enligt första stycket sker på veterinärens ansvar.

Den 15 november 2012

Johan Hwasser
Ordförande