BLANK

Vi har tagit fram en informationsfolder för att du som hovslagare lätt och kortfattat ska kunna informera dina kunder om arbetsmiljölagen och din rätt till ett säkert och sunt arbetsliv.

I informationsfoldern hittar du information om:
– Vem har ansvar för arbetsmiljön
– Hälsorisker med plaster och rök vid varmskoning
– Skoplatsens utformning
– Osund konkurrens

Hovslagarens Arbetsmiljö i PDF

Foldern kan rekvireras genom att skicka ett mail till info@distriktshovslagare.se

Vem har ansvar för arbetsmiljön?

Som djurägare har du arbetsmiljöansvaret för de personer som jobbar med dina djur. Reglerna innebär att du också har ansvaret för arbetsmiljön för de personer som bara tillfälligt arbetar med djuren så som till exempel hovslagare.
Ansvaret innebär bland annat att du ska se till att det finns fasta anordningar, till exempel en säker skoplats så att den som arbetar där inte riskerar att råka ut för en olycka eller drabbas av ohälsa.
Många olyckor inträffar därför att personen som skadades inte visste att just den hästen brukade bete sig underligt eller att den aldrig hade fått skor tidigare.
Därför är du skyldig att berätta om det finns något avvikande beteende som hovslagaren måste känna till.
Om ett djur visat avvikande beteende så att det utgör en allvarlig olycksrisk ska åtgärder vidtas så att betryggande säkerhet uppnås.
Hovslagaren är som arbetstagare skyldig att informera djurägaren om brister och önskemål om förbättringar avseende arbetsmiljön. Vidare har hovslagaren en skyldighet att förvissa sig om att han eller hon har fått all nödvändig information om hästen innan arbetet börjar.

Mer att läsa; Arbetsmiljöverkets föreskrifter;  AFS 2008:17.

Hälsorisker med plaster och rök vid varmskoning

De hovplaster och silikon hovslagaren använder innehåller isocyanater.
Isocyanater kan orsaka irritation i luftvägarna, nästäppa, rinnsnuva, rethosta, ögonirritation och huvudvärk. Den som utsätts för isocyanater kan även få nedsatt lungfunktion eller astma och direktkontakt med isocyanater kan ge hudeksem. Vetenskapliga studier har visat att det vid bränning av hovens vägghorn frigörs 10 gånger så höga koncentrationer av isocyanater i inandningsluften som arbetsmiljöverkets föreskrifter tillåter.
Pga de allvarliga hälsorisker isocyanater förknippas med är det mycket viktigt att arbetet planeras och utförs på ett arbetsmiljösäkert sätt samt att god ventilation tillhandahålls.

Mer att läsa; Arbetsmiljöverkets föreskrifter; AFS 1996:4, AFS 2014:43, AFS 2005:6, AFS 2015:7,

Studie publicerad vid Linköpings Universitet

High levels of isocyanic acid in smoke generated during hot iron cauterization.

Av Per Leandersson & Blerim Krapi 2019-05

Skoplatsens utformning

Att sko eller verka hästar är ett arbete som alltid ska göras i utrymmen med bra belysning, bra temperatur och utan drag.
Golvet får inte vara halt och hovslagaren ska inte kunna snubbla eller fastna i golvet.
Hästen ska vara bunden på ett säkert sätt och utrymmet runt den ska vara så stort att ingen riskerar att bli klämd.
Vidare ska golv och väggar runt hästen vara tomt så att vare sig häst eller hovslagare riskerar att fastna eller skada sig.

Vid arbete med varmskoning ska arbetsplatsen dessutom uppfylla de krav och regler som anges i Brandskyddsföreningens riktlinjer SBF-HA-012:1, Hästskoning Heta Arbeten.

Mer att läsa; Arbetsmiljöverkets föreskrifter; AFS 2008:17.

Arbetsmiljöverkets broschyr Arbeta säkert med djur (ADI 629)

Brandskyddsföreningens föreskrifter; Hästskoning Heta Arbeten (SBF-HA-012:1

Osund konkurrens

Det finns ett klart samband mellan osund konkurrens och dålig arbetsmiljö.
Osund konkurrens innebär att företag och organisationer bryter mot lagar och regler för att få fördelar gentemot sina konkurrenter.
Detta är väldigt kostsamt för samhället i form av sjukskrivningar samt att man skapar en bransch där företag har svårt att vara lönsamma om de konkurrerar på ett sunt sätt.
Följden kan vara arbetstider som inte är förenliga med en normal arbetsmarknad eller att man tummar på sin egen säkerhet eller väljer att offra sin sjukpenningsgrundande inkomst (SGI) och pension genom svartarbete.

Men det kan även handla om att vara okollegial genom att ta riskerna med att ”lirka” på skor på den där hästen som ordinarie hovslagare kräver sedering på i hopp om att få sko resten av ridskolans hästar.

Eller att man tummar på reglerna kring heta arbeten eller skoningsplatsens utformning.

Mer att läsa; https://www.av.se/arbetsmiljoarbete-och-inspektioner/osund-konkurrens/

 

 

__________________________________________________________________________________

Föreskrifterna gäller dig som arbetar med djur. De har till syfte att minska antalet olyckor och skador som beror på arbete med djur.

Läs mera här: Arbete med djur (AFS 2008:17), föreskrifter.
Det finns även mer att läsa vi denna länk: Arbeta säkert med djur (ADI 629), broschyr

Nya bestämmelser har tagits fram för att förenkla tillståndsgivningen för Heta Arbeten vid hästskoning.
Enligt dessa kan stallägaren eller arrendatorn anordna en särskild fast plats för hästskoning. För en sådan plats ska ägaren/arrendatorn ta fram skriftliga anvisningar som anger var hästskoning får ske och vilka regler som gäller vid hästskoning, se punkt
7.2 Särskilt anordnad fast plats för hästskoning som inte kräver tillstånd för Heta Arbeten samt
Bilaga 1 Exempel på skriftlig anvisning för särskilt anordnad fast arbetsplats för hästskoning.
Anvisningarna ska
· vara kända av den som beställer hästskoning och hovslagaren ska informeras om vad som gäller för det aktuella stallet.
· ange att svetsning eller slipning som orsakar gnistor inte får utföras på denna plats.
Särskilt anordnad fast plats kan vara spolspilta eller stallgång som uppfyller följande:
· Bredd är minst 2,5 meter.
· Vägg ansluter mot golv utan större springor.
· Golvet är av obrännbart material och sträcker sig från minst 2 meter framför till 2 meter bakom hästen.
· Området är fritt från brännbart material, exempelvis hästtäcken, strö eller hö, löst eller i säckar.
· Vid varmskoning krävs att passagen från stalldörren fram till platsen för hästskoningen är fri från brännbart material.
Det ska även finnas anvisningar för hur hovslagarens bil får ställas upp och hur arbetet vid bilen får ske.
Se punkt 7.2.1 Särskilt anordnad uppställningsplats för hovslagarens bil.
Hovslagaren ska tillse att kraven för särskilt anordnad fast arbetsplats och relevanta punkter i Säkerhetsreglerna för Heta Arbeten uppfylls.

Läs hela föreskriften här: SBF HA-012-1 Häskoning – Heta Arbeten digital

Den här föreskriften är en uppdatering gjord 2017 av gamla SJVFS 2013:41 som berör möjligheten för hovslagare att arbeta på sederade hästar.

Hovslagare

15 § Utan hinder av 4 kap. 1 § lagen (2009:302 om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård får den som är yrkesverksam inom djurens hälso- och sjukvård verka och sko sederade hästar. (SJVFS 2015:31)7.

Läs hela föreskriften här  2017-022

Nya föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2016:9) om behörigheter för djurhälsopersonal. Gällande från 15 april 2016.
Behandlar vilka villkor som gäller för att kunna söka godkännande av Jordbruksverket.
Klicka här för att läsa ->Föreskrift 2016-009 (Behörighet för djurhälsopersonal)

Dessa föreskrifter gäller inte längre förutom på en punk. Om du är hovslagare idag och vill bli godkänd av jordbruksverket, då är det 2 kap. 5 § som gäller. Dock till och med den 31 december 2025.

I övrigt har denna föreskrift ersatts med SJVFS 2016:9 om behörigheter för djurhälsopersonal. Gällande från 15 april 2016.

Behandlar vilka villkor som gäller för att kunna söka godkännande av Jordbruksverket.
Klicka här för att läsa ->Föreskrift 2009-083

Utfärdad: 2009-04-02 (Info hämtad från Jordbruksverkets hemsida 2014-11-16)

Ändring införd: t.o.m. SFS 2014:709

1 kap. Allmänna bestämmelser Lagens syfte 1 § Denna lag syftar till att en god och säker vård av djur och en god djurhälsa uppnås. Lagen ska vidare bidra till att samhällets krav på djurskydd, smittskydd och livsmedelssäkerhet tillgodoses.

Lagens innehåll 2 § I lagen finns bestämmelser om – skyldigheter och ansvar för djurhälsopersonal m.fl. (2 kap.), – behörighetsregler (3 kap.), – begränsningar i rätten att vidta hälso- och sjukvårdande åtgärder på djur (4 kap.), – tillsyn (5 kap.), – disciplinpåföljd och återkallelse av behörighet m.m. (6 kap.), – Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård (7 kap.), och – straffbestämmelser och överklagande m.m. (8 kap.).

Definitioner 3 § Med djurens hälso- och sjukvård avses i denna lag åtgärder som vidtas för att medicinskt förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom, skada eller därmed jämförligt tillstånd hos djur.

Med djurens hälso- och sjukvård jämställs även utförande av operativa ingrepp på eller givande av injektioner till djur i andra syften än de som följer av första stycket.

Djurförsök enligt 1 c § djurskyddslagen (1988:534) omfattas inte av begreppet.

4 § Med djurhälsopersonal avses i denna lag personer som utövar verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och som 1. har legitimation enligt 3 kap. 1 §, 2. har godkännande enligt 3 kap. 5 eller 6 §, 3. enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 9 § tillhandahåller tjänster inom yrket under ett tillfälligt besök i Sverige, eller 4. har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 3 kap. 7 a § att utöva ett yrke inom djurens hälso- och sjukvård. Lag (2012:465).

2 kap. Skyldigheter och ansvar för djurhälsopersonal m.fl.

Allmänna skyldigheter 1 § Den som tillhör djurhälsopersonalen ska 1. fullgöra sina arbetsuppgifter i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet, 2. iaktta noggrannhet och omsorg vid utfärdande av intyg om djurs hälsotillstånd eller vård, och 3. föra journal över djurhälsovård och djursjukvård.

Ansvar m.m.

2 § Den som tillhör djurhälsopersonalen får enbart fullgöra uppgifter som han eller hon har kompetens för och bär själv ansvaret för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter.

3 § Om det är förenligt med kravet på en god och säker vård får den som tillhör djurhälsopersonalen överlåta en arbetsuppgift till någon annan som tillhör djurhälsopersonalen.

Den som överlåter en arbetsuppgift till någon annan som tillhör djurhälsopersonalen ansvarar för att denne har förutsättningar att fullgöra uppgiften. Om det behövs ska särskilda instruktioner lämnas.

Tystnadsplikt 4 § Den som inom enskild verksamhet tillhör eller har tillhört djurhälsopersonalen eller är eller har varit medhjälpare till sådan personal får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i sin yrkesutövning har fått veta om enskildas affärs- eller driftsförhållanden.

Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.

I det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

Bemyndigande 5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. inskränkningar i rätten att överlåta arbetsuppgifter enligt 3 §, och 2. de ytterligare skyldigheter för djurhälsopersonalen som behövs för en god och säker vård.

3 kap. Behörighetsregler Legitimation 1 § Legitimation för yrket ska efter ansökan meddelas den som har avlagt 1. veterinärexamen i Sverige (yrkestitel veterinär), 2. examen i djuromvårdnad från högskoleutbildning på grundnivå enligt föreskrifter meddelade med stöd av andra stycket (yrkestitel djursjukskötare).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om legitimation för den som har avlagt examen i djuromvårdnad och för den som har genomgått utbildning utomlands.

Legitimation får inte meddelas om förhållandena är sådana att legitimationen skulle ha återkallats enligt bestämmelserna i 6 kap. om sökanden varit legitimerad.

2 § Beteckningen legitimerad får i verksamheten inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som har fått legitimation enligt 1 §.

Rätt att utöva veterinäryrket 3 § Behörig att utöva yrke som veterinär är endast den som har 1. legitimation för yrket enligt 1 §, 2. rätt till sådan yrkesutövning enligt föreskrifter meddelade med stöd av 9 §, eller 3. ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att utöva veterinäryrket. Lag (2012:465).

Skyddad yrkestitel 4 § En yrkestitel enligt 1 § (skyddad yrkestitel) får användas i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård endast av den som 1. enligt nämnda paragraf har legitimation för yrket, 2. enligt föreskrifter meddelade med stöd av 9 § har rätt att utöva veterinäryrket, eller 3. har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att utöva yrke som veterinär eller djursjukskötare.

Den som saknar behörighet att använda en skyddad yrkestitel får inte heller använda en titel som kan förväxlas med en sådan. Lag (2012:465).

Godkännande som hovslagare och för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård 5 § Godkännande som hovslagare får meddelas efter ansökan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant godkännande.

Beteckningen godkänd hovslagare får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som fått godkännande enligt första stycket.

6 § Den som har legitimation enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) får efter ansökan godkännas för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka yrken som kan komma i fråga för godkännande enligt första stycket, och 2. vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant godkännande.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela föreskrifter om godkännande för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård för den som har genomgått utbildning utomlands eller har behörighet att utöva yrket i ett annat land.

Beteckningen godkänd för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som fått godkännande enligt första stycket. Lag (2010:678).

7 § Godkännande som hovslagare eller för yrkesverksamhet inom djurens hälso- och sjukvård får inte meddelas om förhållandena är sådana att godkännandet skulle ha återkallats enligt bestämmelserna i 6 kap. om sökanden hade varit godkänd.

Behörighet genom särskilt tillstånd 7 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om särskilt tillstånd att i den utsträckning som anges i varje särskilt fall utöva yrke som veterinär, djursjukskötare eller hovslagare när det saknas förutsättningar för legitimation enligt 1 § första stycket eller godkännande enligt 5 § första stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidare meddela föreskrifter om att den som har legitimation enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) ska kunna få ett särskilt tillstånd att i den utsträckning som anges i varje särskilt fall utöva verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård när det saknas förutsättningar för godkännande enligt 6 §. Lag (2012:465).

Specialistkompetens 8 § En veterinär får efter ansökan godkännas som specialist.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken vidareutbildning som krävs för sådant godkännande.

Endast den veterinär som är godkänd som specialist inom viss gren av veterinäryrket får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård ange att han eller hon är specialist inom den gren som avses med specialiteten (skyddad specialistbeteckning).

Tillfälligt utövande av tjänster 9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om yrken som omfattas av detta kapitel meddela föreskrifter om tillfälligt tillhandahållande av tjänster, utan svensk legitimation eller svenskt godkännande för yrket, för yrkesutövare som är etablerade i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz.

Bestämmelser om förfarandet 10 § Ansökningar om legitimation, särskilt tillstånd att utöva yrke, godkännande och specialistkompetens prövas av Statens jordbruksverk.

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för handläggning av ärenden enligt detta kapitel.

4 kap. Begränsningar i rätten att vidta hälso- och sjukvårdande åtgärder på djur 1 § Den som utan att tillhöra djurhälsopersonalen yrkesmässigt utövar verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård får inte 1. behandla djur som det finns anledning att misstänka har angripits av sjukdom på vilken epizootilagen (1999:657) eller zoonoslagen (1999:658) är tillämplig, 2. utföra operativa ingrepp på eller ge injektioner till djur eller utföra annan behandling som kan orsaka ett lidande som inte är obetydligt, eller 3. behandla djur under allmän bedövning eller under lokal bedövning genom injektion.

2 § Vad som sägs i 1 § 2 och 3 gäller inte brådskande åtgärder som vidtas i syfte att rädda djurets liv eller att lindra dess lidande.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ytterligare undantag från 1 §.

5 kap. Tillsyn Tillsynsmyndigheter 1 § Den som tillhör djurhälsopersonalen står vid utövande av verksamhet enligt denna lag under tillsyn av Jordbruksverket och länsstyrelsen (tillsynsmyndigheter). Regeringen meddelar närmare föreskrifter om ansvarsfördelningen mellan tillsynsmyndigheterna.

2 § En tillsynsmyndighet ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för dem som tillhör djurhälsopersonalen att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen samt de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen.

Tillsynsmyndighetens befogenheter 3 § Tillsynsmyndigheten har i den utsträckning som behövs för tillsynen rätt att 1. på begäran få upplysningar av den som tillhör djurhälsopersonalen, 2. få ta del av eller tillfälligt omhänderta handlingar, prover och annat material som rör verksamheten, och 3. få tillträde till områden, anläggningar, byggnader och andra utrymmen som används i verksamheten och där besiktiga djur, göra undersökningar och ta prover.

Skyldigheter för djurhälsopersonalen 4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att den som tillhör djurhälsopersonalen är skyldig att lämna kontaktuppgifter till tillsynsmyndigheten.

5 § Den som är föremål för tillsyn ska tillhandahålla den hjälp som behövs för att tillsynen ska kunna genomföras.

/Rubriken upphör att gälla U:2015-01-01/ Hjälp av polismyndigheten /Rubriken träder i kraft I:2015-01-01/ Hjälp av Polismyndigheten 6 § /Upphör att gälla U:2015-01-01/ Polismyndigheten ska lämna tillsynsmyndigheten den hjälp som behövs vid tillsynen.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om 1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att polisens särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller 2. det annars finns synnerliga skäl.

6 § /Träder i kraft I:2015-01-01/ Polismyndigheten ska lämna tillsynsmyndigheten den hjälp som behövs vid tillsynen.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om 1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller 2. det annars finns synnerliga skäl. Lag (2014:709).

Åtgärder mot djurhälsopersonal 7 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att lagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen ska följas.

Förelägganden får förenas med vite. Om tillsynsmyndigheten har anledning att misstänka att någon har begått en gärning som kan föranleda straff, får myndigheten dock inte vid vite förelägga den misstänkte att medverka i utredningen.

8 § Om Jordbruksverket anser att det finns skäl för beslut om prövotid, återkallelse av legitimation eller annan behörighet eller begränsning av förskrivningsrätt enligt 6 kap., ska verket anmäla detta hos Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård.

Om länsstyrelsen anser att det finns skäl för disciplinpåföljd enligt 6 kap. 1 § ska länsstyrelsen anmäla detta hos Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård.

9 § Om en tillsynsmyndighet finner att någon som tillhör djurhälsopersonalen är skäligen misstänkt för att i sin yrkesutövning ha begått ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse, ska myndigheten, om inte annat följer av 7 kap. 15 §, göra anmälan till åtal.

6 kap. Disciplinpåföljd och återkallelse av behörighet m.m.

Disciplinpåföljd 1 § Om någon som tillhör djurhälsopersonalen uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter vid verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård får disciplinpåföljd åläggas. Om felet med hänsyn till samtliga omständigheter är ringa eller om det framstår som ursäktligt får disciplinpåföljd underlåtas.

Disciplinpåföljd är erinran eller varning.

Disciplinpåföljd får inte meddelas någon för att han eller hon har åsidosatt sina skyldigheter enligt första stycket till följd av deltagande i strejk eller i en därmed jämförlig stridsåtgärd.

2 § Om någon som tillhör djurhälsopersonalen har anmälts till åtal, får ett disciplinärt förfarande enligt 1 § inte inledas eller fortsättas i fråga om den förseelse som avses med åtgärden. Underrättelse om anmälan enligt 7 kap. 9 § får dock ske.

Om en gärning har prövats i straffrättslig ordning, får ett förfarande enligt 1 § om disciplinpåföljd inledas eller fortsättas endast om gärningen, av någon annan orsak än bristande bevisning, inte har ansetts vara något brott.

3 § Disciplinpåföljd får inte åläggas någon om han eller hon inte inom två år efter förseelsen har underrättats om anmälan.

Disciplinpåföljd får inte åläggas senare än tio år efter förseelsen.

4 § Den som har överträtt ett vitesföreläggande som meddelats med stöd av 5 kap. 7 § får inte åläggas disciplinpåföljd för en förseelse som omfattas av föreläggandet.

Prövotid 5 § En prövotid om tre år kan beslutas för den som fått legitimation eller annan behörighet att utöva yrke enligt denna lag, 1. om han eller hon varit oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt visat sig vara olämplig att utöva yrket och varning inte framstår som en tillräckligt ingripande åtgärd, eller 2. om det kan befaras att han eller hon på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kommer att kunna utöva sitt yrke tillfredsställande.

Återkallelse av legitimation och annan behörighet 6 § Legitimation eller annan behörighet att utöva ett yrke enligt denna lag ska återkallas om den legitimerade eller den som fått behörigheten 1. varit grovt oskicklig vid utövning av sitt yrke inom djurens hälso- och sjukvård eller på annat sätt visat sig vara uppenbart olämplig att utöva yrket, 2. på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kan utöva yrket tillfredsställande, 3. begär att legitimationen eller behörigheten återkallas, eller 4. meddelats beslut om prövotid enligt 5 § 1 och under prövotiden på nytt varit oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt visat sig vara olämplig att utöva yrket.

Om det finns särskilda skäl får återkallelse underlåtas i fall som avses i första stycket 4, varvid beslut om prövotid kan meddelas ytterligare en gång.

Har någon som har fått legitimation eller annan behörighet i Sverige på grund av auktorisation i ett annat land förlorat denna auktorisation, ska legitimationen eller behörigheten återkallas.

7 § Om det finns grundad anledning att anta att en yrkesutövares legitimation eller annan behörighet bör återkallas enligt 6 § första stycket 2, får yrkesutövaren föreläggas att låta sig undersökas av den läkare som anvisas honom eller henne.

Om ett föreläggande om läkarundersökning har beslutats, får legitimationen eller behörigheten återkallas för tiden till dess frågan om återkallelse har prövats slutligt.

Har yrkesutövaren inte följt ett föreläggande om läkarundersökning inom ett år från det att han eller hon fick del av detta, får legitimationen eller behörigheten återkallas.

Begränsning av förskrivningsrätt 8 § Om en veterinär missbrukar sin behörighet att förskriva narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit, får denna behörighet dras in eller begränsas. Behörigheten får också dras in eller begränsas om veterinären själv begär det.

9 § Om det finns sannolika skäl för misstanke om sådant missbruk som avses i 8 §, får behörigheten dras in eller begränsas till dess frågan om indragningen eller begränsningen har prövats slutligt.

Ett beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader. Om det finns särskilda skäl, får beslutets giltighet förlängas med ytterligare högst sex månader.

Ny behörighet 10 § Har en legitimation eller annan behörighet återkallats, eller har en behörighet att förskriva narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit dragits in eller begränsats, ska en ny legitimation respektive behörighet meddelas efter ansökan när förhållandena medger det.

7 kap. Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård Sammansättning och beslutförhet m.m.

1 § Frågor om disciplinpåföljd enligt denna lag samt frågor som avses i 6 kap. 5–10 §§ prövas av Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård.

2 § Ansvarsnämnden består av ordförande och sju andra ledamöter.

Ordföranden ska vara eller ha varit ordinarie domare. Två ledamöter ska vara veterinärer. Övriga ledamöter utses bland personer som har erfarenhet från djurens hälso- och sjukvård och bland personer som har insikt i djurhållning samt bland personer som kan anses företräda allmänhetens intressen.

Regeringen utser ordföranden, övriga ledamöter och, i den utsträckning det behövs, ersättare för dem. För ersättare gäller vad som sägs om ledamöter.

3 § Ansvarsnämnden är beslutför med ordföranden och minst fem andra ledamöter.

Ordföranden får ensam fatta beslut 1. som innebär att ett ärende avgörs i sak, om det är uppenbart att ärendet inte kan leda till någon påföljd och om ärendet inte heller rör ansökan om att återfå legitimation eller annan behörighet, eller 2. som inte innefattar ett slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 6 kap. 7 § första stycket eller om tillfällig indragning eller begränsning enligt 6 kap. 9 § eller om utdömande av vite enligt 11 § andra stycket i detta kapitel.

Ärenden som har avgjorts av ordföranden ensam ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

4 § I fråga om jäv mot ledamot i ansvarsnämnden ska bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare tillämpas.

5 § Om det framkommer skiljaktig mening vid en överläggning i ansvarsnämnden, ska bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter tillämpas. Ordföranden säger sin mening först.

Handläggning i ansvarsnämnden 6 § Ärenden om disciplinpåföljd ska tas upp på anmälan av en tillsynsmyndighet eller av ägaren eller annan som har det eller de djur som saken gäller i sin vård. Har både Jordbruksverket och länsstyrelsen anmält ett ärende, för verket det allmännas talan vid ansvarsnämnden.

Frågor som avses i 6 kap. 5–10 §§ ska tas upp på anmälan av Jordbruksverket eller på ansökan av den som saken gäller.

Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslern att göra anmälan i sådana ärenden som avses i första och andra styckena samt om handläggningen av sådana ärenden finns i 6 § lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn.

7 § Ansökan eller anmälan ska göras skriftligen.

8 § Är en anmälan så ofullständig att den inte kan läggas till grund för en prövning i sak, ska ansvarsnämnden förelägga anmälaren att inom viss tid avhjälpa bristen. Om anmälaren inte följer föreläggandet, får anmälan avvisas. Vad som sägs om anmälan gäller också i fråga om ansökan.

9 § En anmälan enligt 6 § och det som hör till handlingen ska snarast överlämnas till den som anmälan avser. Mottagaren ska föreläggas att svara inom viss tid.

Underrättelse enligt första stycket behövs inte om det är uppenbart att anmälan inte kan bifallas eller att underrättelsen är onödig.

10 § Förfarandet hos ansvarsnämnden är skriftligt. Muntlig förhandling får dock förekomma när det kan antas vara till fördel för utredningen.

11 § Ansvarsnämnden ska se till att varje ärende blir tillräckligt utrett. Överflödig utredning ska avvisas.

Ansvarsnämnden får förelägga den som innehar journaler och andra handlingar som behövs för utredningen att ge in dessa. Föreläggandet får förenas med vite.

12 § Om en fråga kräver särskild sakkunskap får ansvarsnämnden anlita även andra sakkunniga än myndigheter i frågan.

Beträffande sådana sakkunniga tillämpas 40 kap. 2–7 och 12 §§ rättegångsbalken. Sakkunniga har rätt till ersättning av allmänna medel för sitt uppdrag. Ansvarsnämnden får bevilja förskott på sådan ersättning.

13 § Till muntlig förhandling ska parterna kallas. En enskild får kallas att inställa sig personligen vid påföljd att det inte utgör hinder för ärendets vidare handläggning och avgörande om han eller hon uteblir.

En enskild part, som har inställt sig till en muntlig förhandling, får av ansvarsnämnden beviljas skälig ersättning av allmänna medel för kostnader för resa och uppehälle. Nämnden får bevilja förskott på ersättningen. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av regeringen.

14 § Bestämmelserna i 20 och 21 §§ förvaltningslagen (1986:223) ska tilllämpas även på beslut enligt 6 kap. 7 § första och andra styckena samt 9 § första stycket.

15 § Om ansvarsnämnden i ett ärende anser att det finns förutsättningar för anmälan till åtal som anges i 5 kap. 9 §, ska nämnden göra en sådan anmälan.

8 kap. Straffbestämmelser och överklagande m.m.

Straffbestämmelser 1 § Om någon, vars legitimation som veterinär har återkallats eller vars behörighet att utöva veterinäryrket av annan anledning har upphört, obehörigen och mot ersättning utövar veterinäryrket, döms han eller hon för obehörig utövning av veterinäryrket till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller en veterinär med begränsad behörighet som bryter mot de villkor som gäller för behörigheten.

2 § En veterinär som bryter mot 3 kap. 8 § tredje stycket döms till böter.

3 § Den som bryter mot bestämmelserna i 3 kap. 2 eller 4 §, 5 § tredje stycket eller 6 § fjärde stycket döms till böter.

4 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som utan att tillhöra djurhälsopersonalen vid yrkesmässig verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. bryter mot 4 kap. 1 §, eller 2. tillfogar ett djur lidande eller skada, som inte är ringa, eller framkallar fara för sådan effekt, oavsett om lidandet, skadan eller faran orsakats av olämplig behandling eller genom avbrott i eller dröjsmål med veterinär vård.

Den omständigheten att någon på grund av brist i utbildning och erfarenhet inte kunnat inse sjukdomens natur eller förutse lidandet, skadan eller faran befriar honom eller henne inte från ansvar.

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf om gärningen är belagd med straff enligt 1 §.

5 § Till ansvar enligt 1–4 §§ ska inte dömas om gärningen är belagd med strängare straff i annan lag.

Överklagande av ansvarsnämndens beslut 6 § Ansvarsnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

7 § Ansvarsnämndens beslut får överklagas även av 1. Jordbruksverket, eller 2. den länsstyrelse som varit yrkesutövarens motpart i nämnden, om beslutet har gått länsstyrelsen emot.

Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslern att söka ändring i beslut om disciplinpåföljd, prövotid eller i behörighetsfråga med anledning av fel i yrkesutövningen finns i 7 § lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn. Sådant överklagande ska ske inom tre veckor från det att beslutet meddelades.

8 § Beslut av ansvarsnämnden som inte innebär att ett ärende avgörs får överklagas endast i samband med överklagande av det slutliga beslutet i ärendet.

Ett beslut som inte är slutligt får dock överklagas särskilt när ansvarsnämnden har 1. ogillat en invändning om jäv mot ledamot av nämnden eller en invändning om att det finns hinder mot prövningen, 2. avvisat ett ombud eller ett biträde, 3. förordnat om saken i avvaktan på att ärendet avgörs, 4. förelagt någon att genomgå läkarundersökning enligt 6 kap. 7 § första stycket, 5. förelagt någon vid vite enligt 7 kap. 11 § andra stycket att inkomma med journaler eller andra handlingar, 6. dömt ut vite, eller 7. förordnat om ersättning för någons medverkan i ärendet.

9 § Beslut i frågor som avses i 6 kap. 5–10 §§ gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet.

Har en domstol efter överklagande beslutat om inhibition av ett beslut om prövotid, men därefter ändå fastställt beslutet, ska den tid under vilken beslutet varit inhiberat räknas av från prövotiden.

10 § Anmälaren är motpart till den yrkesutövare som har överklagat ansvarsnämndens eller domstols slutliga beslut enligt denna lag. Om en enskild har anmält disciplinärendet är också Jordbruksverket yrkesutövarens motpart. Om Jordbruksverket har överklagat beslutet, förs det allmännas talan av verket.

Vad som sägs i första stycket gäller inte om Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslern har överklagat ansvarsnämndens eller en domstols beslut.

Bestämmelsen i 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) om förvaltningsmyndighets partställning gäller inte i fråga om mål där ansvarsnämnden fattat beslut enligt denna lag.

Överklagande av Jordbruksverkets och länsstyrelsens beslut 11 § Jordbruksverkets eller länsstyrelsens beslut i ett särskilt fall får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om beslutet gäller 1. legitimation, särskilt tillstånd att utöva yrke, godkännande och specialistkompetens enligt 3 kap., eller 2. föreläggande enligt 5 kap. 7 §.

Andra beslut av Jordbruksverket eller länsstyrelsen enligt denna lag får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

12 § Beslut som Jordbruksverket, länsstyrelsen eller allmän förvaltningsdomstol meddelar med stöd av denna lag gäller omedelbart om inte annat bestäms.

Övergångsbestämmelser 2009:302 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010, då lagen (1994:844) om behörighet att utöva veterinäryrket ska upphöra att gälla.

2. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om ansökningar om legitimation som djursjukskötare som görs före utgången av 2014 meddela föreskrifter om vilka yrkeskvalifikationer som ska anses vara likvärdiga med en sådan examen som avses i 3 kap. 1 § första stycket 2 denna lag.
3. Beslut om prövotid får inte meddelas enbart på grundval av omständigheter som hänför sig till tid före lagens ikraftträdande.
4. För förseelser som begåtts före denna lags ikraftträdande ska bestämmelserna om preskription i 12 § lagen (1994:844) om behörighet att utöva veterinäryrket tillämpas.
5. I fråga om ärenden som har anmälts till Veterinära ansvarsnämnden före den 1 januari 2010 gäller 23 och 32 §§ lagen (1994:844) om behörighet att utöva veterinäryrket.
6. Vid handläggningen av ärenden där beslut av Veterinära ansvarsnämnden har överklagats före den 1 januari 2010 gäller 35 § lagen (1994:844) om behörighet att utöva veterinäryrket.

SJVFS 2013:41 i PDF

Statens jordbruksverks föreskrifter om operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och sjukvård.
Här finns undantaget för hovslagare att arbeta på sederade hästar även efter 2014-12-31.

SJVFS 2013:41

Saknr D 8
Saknr L 41
Utkom från trycket
den 29 november 2013

PDF 2013-041

(Info hämtad från Jordbruksverkets hemsida 2014-11-16)

Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2009:83) om behörigheter för djurhälsopersonal. Beslutade den 23 maj 2013.
Behandlar vilka villkor som gäller för att kunna söka godkännande av Jordbruksverket.
Klicka här för att läsa föreskriften 2013-015-3

Statens jordbruksverks föreskrifter om operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och förpersonal inom djurens hälso- och sjukvård. Beslutade den 28 november 2013. Här regleras bl a undantaget för hovslagare att få arbeta på sederad häst.
Klicka här för att läsa föreskriften 2013-041

Godkänd hovslagare (Info hämtad från Jordbruksverkets hemsida 2014-11-16)

Du får arbeta som hovslagare både med och utan godkännande.

Här hittar du information om vilka hovslagare som är godkända av Jordbruksverket.

Som godkänd hovslagare tillhör du djurhälsopersonalen. Det innebär att allmänheten vet att du har en specifik kompetens.
-du ska utöva yrket enligt vetenskap och beprövad erfarenhet
-du ska följa regler om journalföring, intygsskrivande, tystnadsplikt och anmälningsplikt
-du står under statlig tillsyn och kan anmälas till och prövas av Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård

Som godkänd hovslagare får du självständigt och utan delegering utföra sådana arbetsuppgifter där du har både formell och reell kompetens. Den formella kompetensen är de moment du har lärt dig under utbildningen och den reella kompetensen är det du faktiskt behärskar.

Arbetsuppgifter där du endast har reell kompetens får du utföra efter att de delegerats till dig, men bara under förutsättning att det är förenligt med god och säker vård att en godkänd hovslagare utför dem.

Du ska vara beredd att styrka din reella kompetens inför ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård om något går fel. Därför är du också skyldig att säga ifrån om du skulle sakna den reella kompetensen för någon arbetsuppgift.

Det finns alltså ingen lista på vad en godkänd hovslagare får göra utan man måste titta på de allmänna bestämmelserna i varje enskilt fall.
Detta krävs för att bli godkänd hovslagare

För att bli godkänd hovslagare måste du ha både yrkeserfarenhet och ha gått en utbildning som Jordbruksverket har godkänt.

Utbildningen är uppdelad på en grundutbildning och en tilläggsutbildning. Utbildningarna ges av till exempel hästnäringens riksanläggningar Flyinge, Wången och Strömsholm och Nordviks naturbruksgymnasium. BYS (Biologiska yrkeshögskolan i Skara) har en treårig utbildning som innehåller både grundutbildningen, tilläggsutbildningen och ger yrkeserfarenhet. Vad som ingår i grund- och tilläggsutbildningarna du hittar till höger i Jordbruksverkets beslut om innehållet i godkända kursplaner.

Du kan också hitta information om hovslagarutbildningar på Svenska Hovslagareföreningens webbplats.
Så ansöker du om godkännande som hovslagare

Ansökan om godkännande som hovslagare gör du hos Jordbruksverket. Använd blanketten ”Ansökan för hovslagare med svenskt utbildningsbevis” som finns till höger.

I ansökningsblanketten finns det tre olika alternativa vägar för att söka om godkännande. Dessa olika vägar är riktlinjer för vad du bör skicka med din ansökan. När vi har fått din ansökan gör vi en helhetsbedömning för att se om du har tillräcklig yrkeserfarenhet och kompetens eller om du behöver komplettera med något.

För att styrka yrkeserfarenhet skickar du med anställningsintyg eller, om du är egen företagare, ordentligt ifyllda arbetsintyg tillsammans med intyg om näringsverksamhet från Skatteverket.

Innan du skickar in din ansökan om godkännande måste du betala en ansökningsavgift på 1 350 kronor och skicka kvitto på betalningen tillsammans med din ansökan. Avgiften betalar du till Jordbruksverkets bankgirokonto 5693-2486 eller IBAN SE9212000000012810104360, SWIFT adress: DABASESX.

Du skickar ansökan till Jordbruksverket, Enheten för internationella frågor och djurhälsopersonal, 551 82 Jönköping.

Läs mer på Jordbruksverkets hemsida.

Sammanfattning av behandlingsförbudet

Vad säger lagen, och hur tolkas den av Jordbruksverket idag?
(Info hämtad från Jordbruksverkets hemsida 2014-11-16)

Behandlingsförbudet lag (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård
4 kap. 1 §
Den som utan att tillhöra djurhälsopersonalen yrkesmässigt utövar verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård får inte
1.    behandla djur som det finns anledning att misstänka har angripits av sjukdom på vilken epizootilagen (1999:657) eller zoonoslagen (1999:658) är tillämplig,
2.    utföra operativa ingrepp på eller ge injektioner till djur eller utföra annan behandling som kan orsaka ett lidande som inte är obetydligt, eller
3.    behandla djur under allmän bedövning eller under lokal bedövning genom injektion.

Det vill säga:
En yrkesverksam som inte är legitimerad eller godkänd får därför inte:
•    behandla djur som misstänks ha epizooti eller zoonos
•    utföra operativa ingrepp
•    ge injektioner
•    utföra annan behandling – lidande – inte obetydligt
•    behandla under lokal eller allmän bedövning

Och om man bryter mot det?
8 kap 4 § Böter eller fängelse i högst ett år om man:
1. bryter mot 4 kap. 1 §, eller
2. tillfogar ett djur lidande eller skada,
eller framkallar fara för lidande eller skada, genom olämplig behandling eller genom avbrott i/ dröjsmål med veterinär vård.

Att man på grund av brist i utbildning och erfarenhet inte har kunnat inse detta befriar inte från ansvar.

Undantag Lagen (lag (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård)
2 § Brådskande åtgärder som vidtas i syfte att rädda djurets liv eller att lindra dess lidande.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ytterligare undantag.

Föreskrifter om operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och sjukvård. SJVFS 2013:41

Hovslagare
15 § Även en person som saknar godkännande som hovslagare får verka och sko sederade hästar.
Till och med den 31 december 2014 får en person som saknar godkännande som hovslagare även behandla djur under lokal och allmän bedövning under förutsättning att
1. personen har reell kompetens för uppgiften,
2. personen har varit yrkesverksam som hovslagare under minst tre år före den 1 januari 2010, samt
3. behandlingen utförs när veterinär befinner sig på platsen och har möjlighet att agera om komplikationer uppstår.
Behandling enligt andra stycket sker på veterinärens ansvar.

 

Vad gäller för vanlig hovslagare

Övrig personal inom djurens hälso- och sjukvård (Info hämtad från Jordbruksverkets hemsida 2014-11-16)

 

Du kan även arbeta yrkesmässigt inom djurens hälso- och sjukvård utan att tillhöra djurhälsopersonalen. Exempel på sådana yrken är djurvårdare, fysioterapeuter, hästtandvårdare, massörer, equiterapeuter, biomedicinska analytiker eller hovslagare utan godkännande.

Behandlingsförbudet
Om du arbetar yrkesmässigt inom djurens hälso- och sjukvård utan att tillhöra djurhälsopersonalen omfattas du av ett behandlingsförbud som begränsar vad du får göra. Behandlingsförbudet innebär att du

inte får utföra operativa ingrepp eller ge injektioner
inte får utföra behandlingar som kan orsaka ett lidande som inte kan anses obetydligt
inte får behandla djur som har fått lugnande medel, är sövda eller är lokalbedövade genom injektion
inte får behandla djur som kan misstänkas ha en epizooti eller en zoonos

Det finns undantag från behandlingsförbudet i lagstiftningen. Ett generellt undantag gäller för brådskande åtgärder som vidtas i syfte att rädda ett djurs liv eller att lindra dess lidande. Det finns också specifika undantag för den som arbetar som djurvårdare eller hovslagare utan godkännande.

Andra bestämmelser
Du får inte heller behandla ett djur så att det utsätts eller riskerar att utsättas för skada eller annat lidande. Detta innebär att varken själva behandlingen får vara olämplig eller att djuret genom din behandling inte får den veterinärvård det behöver.

Lagstiftningen är rätt hård här – även om du inte hade tillräckliga kunskaper för att förstå att konsekvensen kunde bli sådan kan du dömas för brott mot denna bestämmelse.

Tystnadsplikt
När du arbetar tillsammans med någon som tillhör djurhälsopersonalen omfattas du av samma tystnadsplikt som annars bara gäller för dem.

När du omfattas av tystnadsplikten får du inte berätta om eller använda dig av information som rör kundernas drifts- och affärsförhållanden.

Givetvis får du diskutera behandlingen med den djurhälsopersonal som är direkt involverad i vården av djuret och du bryter inte mot tystnadsplikten om du lämnar uppgifter som du är skyldig att lämna enligt lagen.

Läs mer på http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/djurhalsopersonal/dusomarbetaridjurenshalsoochsjukvard/ovrigpersonal.4.510b667f12d3729f91d8000119.html

Alla hovslagare är enligt lag ansvariga för utfört arbete, vare sig de är godkända av Jordbruksverket eller ej.I en tidigare artikel i Tidningen Ridsport (2014-03-20 nr 5 sid 41) framfördes felaktigheter som gav intrycket av att det var skillnader i ansvar för utfört arbete beroende på vilken hovslagare som anlitats. Artikeln blandar ihop lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård (2009:302, som reglerar vilken typ av arbete som en vanlig hovslagare och en av Jordbruksverket godkänd hovslagare får utföra) med skadeståndslagen som reglerar ersättning vid skada. 2009:302 reglerar inga ekonomiska förhållanden mellan parter.
Det är inget nytt och det har inte ändrat på sig på något avgörande sätt vilket artikeln vill påskina.
Författaren till artikeln inför nya begrepp som behörig respektive obehörig hovslagare. Sådana begrepp finns inte, utan det är endast begreppet ”Godkänd av Jordbruksverket” som beskrivs i lagtexter. Övriga hovslagare omfattas av behandlingsförbudet och får fortsätta att vara verksamma som vanliga hovslagare.
För dig som köper hovslageritjänster är det viktigt att oavsett om du anlitar en vanlig hovslagare eller en av Jordbruksverket godkänd hovslagare kontrollerar att det finns en ansvarsförsäkring och att du får kvitto på utfört arbete.

Läs mer i PDF format

Vi har förhandlat med IF och anpassat företagsförsäkringen för hovslagare. Se till att du får de nya villkoren som avser utökat skydd för medlem i Distriktshovslagarna.

Vi kommer löpande att bevaka våra intressen och arbeta för att våra medlemmar har ett så bra skydd som möjligt.

Om du är hovslagare och vill har mer information om företagsförsäkringar så kan du kontakta Magnus Englund på 040-148242 så berättar han mer om IF:s försäkringar.

Nedanstående villkorsändringar gäller endast för medlemmar i organisationen Distriktshovslagarna.

1 Skada som sker vid ej tillåten behandling pga hovslagaren inte är godkänd enligt Behörighetsreglerna ingår i försäkringen
Omfattar behandling även om det faller under behandlingsförbudet i det enskilda fallet.
Det ska finnas en koppling till det behandlade djurets tillstånd och det är att det görs för att lindra eller kurera tillståndet och att det inte finns något annat rimligt tillvägagångssätt (t.ex. Att godkänd hovslagare inte finns tillgänglig). Syftet är att det inte sätts i system att ta behandlingsuppdrag trots man inte är godkänd utan att det är bedömning på plats eller en bristsituation (på godkänd hovslagare).
If har valt att reglera med en förhöjd självrisk för dessa fall. Om det kan bedömas att behandlingen varit tillåten även enligt lag gäller självfallet avtalad grundsjälvrisk. Givet den typiske medlemmen rekommenderar vi 5 000 kr i grundsjälvrisk men den kan höjas om så önskas.
Inget särskilt premiepåslag pga denna precisering av omfattningen.
Viktigt: Observera att försäkringen inte tar det sanktionsärende/disciplinärende som kan följa utan endast ev. skadeståndskrav från skadelidande. Det gäller även rättsskyddsförsäkringen där denna typ av ärenden inte ingår.
Följande text beskriver skyddet och anges särskilt i försäkringsbrevet:
Komplettering av Ansvarsförsäkring : Övergångsregel för ännu ej godkänd hovslagare
Försäkringen gäller behandling som utförs av ännu ej godkänd hovslagare om behandlingens syfte är att minska eller lindra djurets lidande och det inte finns något annat rimligt tillvägagångssätt för att tillgodose detta behov.
Försäkringen gäller även ännu ej godkänd hovslagare som faller under övergångsreglerna till Statens jordbruksverks föreskrifter (2009:86) om behörighet för djurhälsopersonal.
För denna omfattning gäller en förhöjd självrisk: 10 % av skadebeloppet, dock lägst 10 000 kronor och högst 50 000 kronor vid sakskada genom behandling.
Den förhöjda självrisken tas dock inte ut om försäkrad inte kan anses utfört behandling i strid med Statens jordbruksverks föreskrifter (2009:86) om behörighet för djurhälsopersonal. I dessa fall gäller avtalad grundsjälvrisk.

2    Omhändertagen egendom
Beloppet för serviceverksamhet inkl omhändertagen egendom höjs till 10 MSEK per skada, 20 MSEK per avtalstid. Det här är den omfattning som tar typomfattning dvs skada på hästen genom hovslagarens verksamhet. Normalt försäkringsbelopp på detta moment är 2,5 MSEK. Detta moment kommer att framgå av försäkringsbrevet.
På de önskemål som framförts rekommenderar IF att beloppet är obligatoriskt för medlemmarna. Beloppet kan höjas om man har en mycket hög profil på sina kunder men man bör vara medveten om att det ökar premiekostnaden samt kan ge upphov till en onödig praxis.

3    Självrisk: Heta arbeten
IF väljer att lägga en fjärdedels självrisk för att synkronisera den med övergångsregeln i 1. Notera dock dels den högre procentandelen av skadekostnaden samt den högre nivån på högsta självrisk.
Ett vanligt missförstånd är att försäkringen inte gäller, dvs att det inte är försäkringsfall. Det är det dock MEN det blir en kännbar självrisk. Budskapet som fortfarande ska fram är att man så långt som möjligt ska säkra t.ex. genom brandsläckare eller röja arbetsplatsen.
Inget särskilt premiepåslag pga denna ändring av omfattningen.
Följande text beskriver skyddet och anges särskilt i försäkringsbrevet:
Ändrad självrisk Heta arbeten vid verksamhet som hovslagare
Med ändring av Ansvarsförsäkring, 7.2.1.1. Heta arbeten är självrisken 20 % av skadebeloppet, dock lägst 10 000 kr och högst 100 000 kr vid sakskada genom brand eller explosion som uppkommit till följd av heta arbeten.

Anmärkning: Se definition av Heta arbeten i villkorsavsnitt Definitioner.

4    Skador – kontaktpersoner
Givet de speciella ändringar som vi erbjudit har IF även nöjet att kunna presentera särskilda kontaktpersoner på ansvarsskadeavdelningen. De är Leo Kratz (huvudsaklig kontaktperson) och Katarina Gorton. Båda sitter i Malmö. De har varit med när förslaget utformades.

5    Utformningen i övrigt
Det bör sägas att det i lösningen även ingår andra moment som inte förekommer hos konkurrenter eller där konkurrenterna har begränsningar. T.ex. har man skydd för tillfälligt lånad egendom (man kanske måste låna ett dyrt verktyg från en kollega om det egna gått sönder). Man har även skydd om man måste hyra en lokal för sin verksamhet.
Magnus kan närmare visa detta skydd i offertexempel.

Vid mötet deltog bl a Distriktshovslagarna, SHF, skolorna, Micke Berg, SLU och alla andra som ville tycka till om hovslageriet i Sverige.
Inför mötet presenterades en agenda. De punkter som berörde våra medlemmar besvarade vi med nedanstående text. Lars Sjöberg representerade Distriktshovslagarna under mötet.

Klicka här för att läsa dokumentet Distriktshovslagarna 20150416 i PDF-format

Vad tycker Distriktshovslagarna?
Möte med Jordbruksverkets referensgrupp den 16/4 2015

Behandlingsförbudet
1. En omskrivning av 4 kap. §15 i föreskrift 2013:42 (D8) är önskvärd.
Det föreligger utrymme för feltolkning om vad som gäller vid arbete på sederade hästar. Texten som refererar till övergångreglerna som slutade gälla 2014-12-31 bör tas bort.

2. 2013:42 (D8) §18 innehåller undantag från behandlingsförbudet för klövverkare avseende behandling av klövbölder och klövsulesår.
Motsvarande formulering för hovslagare saknas och Jordbruksverket hänvisar till rättslig prövning för att fastställa vad en vanlig hovslagare får göra.
Efter som detta blir incitament för Länsvetrinären att driva processer mot yrkeskåren leder detta till att hästar riskerar att stå utan adekvat vård då hovslagare avböjer att hjälpa djuret trots att reell kompetens finns.
I avvaktan på att det utbildas fler av Jordbruksverket godkända hovslagare och att vi kan säkerställa en god service över hela landet bör Hovslagarna få samma undantag som klövverkarna.
Distriktshovslagarna föreslår att 4 kap. §15 i föreskrift 2013:42 kompletteras med nedanstående skrivning:

Även en hovslagare som saknar Jordbruksverkets godkännande som hovslagare får, utan hinder av 4 kap. 1 § lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård, behandla hovbölder, hålväggar och hovsulesår under förutsättning att
1. personen som utför ingreppet har reell kompetens för detta,
2. ingreppet utförs på ett djurskyddsmässigt godtagbart sätt, samt
3. ingrepp inte omfattar underliggande mjukdelsvävnad.

Hovslagare som saknar Jordbruksverkets godkännande får också behandla hästar under lokal och allmän bedövning samt göra enklare operativa ingrepp i hovar, under förutsättning att personen har reell kompetens för uppgiften. Behandling under lokal och allmän bedövning sker på veterinärens ansvar och får bara utföras om veterinären befinner sig på plats och kan agera om komplikationer uppstår.

3. Det föreligger stor okunskap om Behandlingsförbudet (2009:302) vilket resulterat i en rad faktafel som publicerats i media. Exempel på faktafel som vi själva har bemött finns t ex hos Tidningen Ridsport, Tidningen EquiPage och internetsidan hastsverige.se. Bakom hastsverige.se finns bl a SLU och SVA. Inte ens dessa prominenta maktfaktorer inom svensk ridsport har haft sin information uppdaterad. Vad som känns extra jobbigt är att informationen på Jordbruksverkets hemsida har varit felaktig. Vi har påpekat detta tidigare och hoppas att informationen blir mer korrekt framöver.
Vi önskar också att de formuleringar som görs i föreskrifterna är tydliga även för en lekman. (se 4 kap. §15 i föreskrift 2013:42)

4. Vi föreslår att man använder nomenklaturen ”vanlig hoslagare” eller ”allmän hovslagare” för de hovslagare som ännu inte är godkända av Jordbruksverket. Det har förekommit olyckliga formuleringar i media som t ex ”obehöriga hovslagare”. Något sådant begrepp finns ju inte, men det kan lätt bli så, p g a motsattsförhållandet till godkänd av jordbruksverket.

Kvalitetsgranskningar av utbildningar som leder till formell behörighet
Jordbruksverket tillhandahåller utbildningsplan och minimikrav för utbildningsanordnare.
Distriktshovslagarna önskar en bred palett av entreprenörer som tillhandahåller tilläggsutbildningar för hovslagare så att så många hovslagare som möjligt söker godkännande av Jordbruksverket.
De utbildningsarrangörer som vill erbjuda en mer omfattande tilläggsutbildning än de minimikrav som Jordbruksverket ställer, kan därför inte likställa examineringar/prov som tillhandahåller enklare utbildning.
Jordbruksverket bör därför vara försiktig i föreskrifternas formulering så att inte konkurrens mellan utbildningsanordnare sätts ur spel.
Yrkeskåren har en historisk belastning av utbildningar/årgångsklasser som inte har accepterats av SHF eftersom det föreligger ett intresse av monopol. Detta har lett till att vissa hovslagare är utestängda från tilläggsutbildningar, trotts att de gått samma grundutbildning.
Distriktshovslagare förordar att Jordbruksverket besitter egen kompetens att auktorisera utbildningsanordnare och att Jordbruksverket tar på sig ansvaret för att utbildningsanordnaren har auktorisation för att examinera.

Totalreglering av hovslagaryrket.
Distriktshovslagare ställer sig positiv till en totalreglering. Den tidigare diskuterade tidpunkten 2030 ser vi som en möjlig tidpunkt för totalreglering.
Förutsättningen är att det erbjuds flera utbildningsanordnare och att dessa kan möta olika behov beroende på grundkunskaper, livssituation, geografisk placering och ekonomisk förutsättning.
Vi menar också att en grundutbildning av hovslagare ska ha som mål att leda till behörighet att söka godkännande.

Föreslagna undantag 4 kap. §15 i föreskrift 2013:42 (D8) ska naturligtvis tas bort i samband med totalreglering.

 

Styrelsen 2015-04-14

Synpunkter Remiss SJVFS 2016:xxx (5.7.16-9775/15)
Föreskrifter och allmänna råd om behörigheter för djurhälsopersonal

Inledning
Vi kan konstatera att, trots ambitionen att samla svensk hovslagerinäring i samråd med SJV, har detta misslyckats. Föreslagna föreskrifter är inte genomtänkta och saknar förankring i verkligheten. Från branschen har vi uttryckt önskemål om en anpassning av föreskrifter så visionen överensstämmer med verkligheten. Vi har de senast fem åren försökt skapa en förståelse för hovslagarens yrke och vilka uppdrag de arbetar på.

– Vi är på alla sätt med på att skapa bästa hovvård för våra hästar.
– Vi är för en 3-årig grundutbildning som ger möjlighet att söka status som godkänd av Jordbruksverket.
– Vi är för en totalreglering av yrket som kommer att betyda en tydligare yrkesroll med krav på ett arbete baserat på vetenskap och beprövade metoder.

Vår kritik inriktar sig i första hand på de övergångsregler för befintlig yrkeskår och det faktum att ingen idag kan precisera hur behandlingsförbudet är applicerbart för vårt yrke.
Det saknas också en konsekvensanalys och målformuleringar som beskriver hur många av JV godkända hovslagare det måste finnas i varje region för att säkert tillgodose de behandlingar som lagen förbjuder den vanliga hovslagaren att göra.
Det förfaller märkligt när konsekvensanalysen till remissen, konstaterar att eftersom hovslagare ”inte är intresserade av att bli godkända”, landar i ett stopp för befintlig yrkeskår att efter 2021 kunna bli godkänd av JV.
Vi menar att ju närmare vi kommer en totalreglering desto fler hovslagare kommer att se fördelarna med att arbeta som ”godkänd av JV”. Det är därför viktigt att fortsätta göra tilläggutbildningar och examinationer så tillgängliga som möjligt.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelse.
Under punkt 4 sid 17 beskrivs övergångsregler som ska gälla fram till 31 dec 2021. (Framgår inte vilken paragraf eller kapitel). Vad som ska gälla efter det datumet beskrivs inte utan man får anta att det enda sättet att bli godkänd av JV är att gå om grundutbildningen enligt nya läroplanen.
Vi anser att det är för kort tid för att ge alla som idag är yrkesverksamma möjligheter att skaffa den kompetens som krävs för ett godkännande av JV. Målsättning måste väl vara att vi får så många som möjligt godkända av JV?
Antag att en elev startar sin 2-åriga grundutbildning hösten 2016 och är färdig 2018. För att kunna söka till tilläggsutbildningen ska du ha varit yrkesverksam i två år, vilket betyder att du i bästa fall är färdig hösten 2021. Vad händer om du missat någon tenta? Vad händer om du skaffar barn under denna tid? Vad händer om du blir skadad? Vad händer om du inte har råd att vara borta från din verksamhet för att gå tilläggsutbildning? Det finns säkert massor av fler skäl till varför livet blev som det blev. Vi anser att förslaget är ogenomtänkt och direkt fientligt mot en hel yrkeskår.

Övergångsregel för autodidakta eller hovslagare som saknar formell grundutbildning.
I punkt 4 på sid 17 beskrivs övergångsregel för två kategorier.
a- För de som har grundutbildning eller har motsvarande dokumenterade utbildning
b- För de som har avlagt gesällprov hos Hantverksrådet.

Idag finns ytterligare en övergångsregel som riktar sig till hovslagare som har lång erfarenhet i yrket. (10 år på minst 50% av heltid.) De nya föreskrifterna beräknas gälla från april 2016 och det finns därför risk att det finns hovslagare som avser att söka enl. alt. 3 är under tilläggsutbildning eller har resttentor kvar och som inte kommer att hinna bli klara i tid. Hur hanteras dessa?
I föreningens regi har vi haft 9 hovslagare i tilläggsutbildning under hösten. Flera av dessa avser att söka enligt alternative 3 i dagens föreskrifter. Alla är nu klara med utbildning och examinerade och fler har visat intresse för framtida utbildningar. Varför väljer man att diskvalificera denna kategori av hovslagare?
Vi anser det oförsvarligt att ändra villkoren på detta sätt. Det fanns ingen förvarning om detta, och hur förklarar man detta för den som planerat tilläggsutbildning enligt detta alternativ?
Alternativ 3, enligt befintlig ansökningsblankett, måste vara kvar då det måste finnas en rimlig chans för den som bedriver verksamhet att kunna fortsätta med detta utan begränsningar eller yrkesförbud vid eventuell reglering 2030.

Punkt 4 hänvisas på flera ställen till 2 kap. 5§ i SJVFS 2009:83 för att beskriva grundutbildning och tilläggsutbildning. Vad vi kan se beskriver denna paragraf dagens ansökningsalternativ och innehåller ingen information om vilken typ av utbildning som är kvalificerande.

Totalreglering
Vi anser att det inte går att bortse från det faktum att det råder enighet om en totalreglering av hovslagaryrket. D.v.s. du måste vara godkänd av JV för att få kalla dig hovslagare.
De årtal som JV har ansett lämpligt och framförts till branschen är 2030.
Vi har 360 000 hästar som regelbundet får hovvård av hovslagare idag. Om vi tar hänsyn till att en del hovslagare inte arbetar heltid och räknar med ett snitt på 140 hästar/hovslagare betyder det att den totala kåren består av ca 2560 hovslagare. Av dessa hovslagare är ca 250 godkända av JV i dag.

Genom att ta bort möjligheten för befintliga hovslagare att bli godkända av JV efter 31:a dec 2021 beräknar vi att ca 1000 av dagens hovslagare måste tilläggsutbildas fram till 2022 för att det ska finnas tillräckligt med kapacitet efter en totalreglering 2030. (Vilket betyder att 14 hovslagare/mån i sex år ska utbildas och examineras).

Det förefaller som JV måste visa ett intresse för problematiken, eller är tanken att gamla hovslagare ska bytas ut mot nya med 3-årig grundutbildning? I vilket fall, så föreligger det ett kapacitetsproblem.
Konsekvensanalys
I konsekvensanalysen framhåller JV att man inte har rätt att godkänna olika utbildningar utan endast föreskriva vad som ska ingå i dem. Efter detta konstaterande gör man ett jättehopp och förespråkar att det är yrkeshögshögsskolorna som ska säkerställa kvalitet och examination. Hur kontrollerar JV att yrkesskolorna uppfyller kvalitet och krav på vetenskap och beprövade metoder? Vad finns det för belägg att påstå att dessa skolor besitter tillräcklig kompetens i fråga om pedagogik, vetenskap och utveckling? Hur kommer det sig att JV efter flera års beroende av tilläggsutbildning på icke eftergymnasial nivå upptäcker att de inte har bemyndigande att göra så?

Vad vi förstår tar konsekvensutredningen ingen hänsyn till vilka konsekvenser föreslagna föreskrifter kommer att få för de företag som bedriver hovslageriverksamhet.
Hur påverkas konkurrens och lönsamhet? Hur påverkas djurskyddet? Hur påverkas regional tillgänglighet? Finns det risk för könsdiskriminering? O.s.v.
En konsekvensanalys borde rimligen förhålla sig till den miljö som föreskrifterna är skrivna för.
Summering
Vår analys grundar sig på de delar som reglerar hovslagare.
I tidigare diskussioner, möten och remissfrågor har vi diskuterat ett helt annat dokument som nu tydligen är skrotat. (Så sent som i augusti ville JV ha in kommenterer). Att JV byter åsikt på bara någon månad och vill försämra villkoren för våra medlemmars livssituation utan någon som helst förankring är oacceptabelt.

Vi föreslår:
– Inför krav på 3-årig grundutbildning för att kunna bli godkänd av JV fr o m 31:a dec 2021.
– Låt dagens övergångsregler (3 alternativ enligt 2 kap. 5§ i SJVFS 2009:83) ligga kvar tills vi vet mer om eventuell totalreglering av hovslagaryrket.
– Låt de utbildningsanordnare som idag gör tilläggsutbildningar utanför yrkehögskolorna, (ex. SHF:s blockutbildning och Micke Bergs tilläggutbildning), finnas kvar tills vidare. Om JV:s nyligen påkomna brist i bemyndigande kan anstå några år till hade det underlättat. Gärna fram till en eventuell totalreglering. Vid en eventuell totalreglering 2030 behövs varenda hovslagare.

Det är viktigt att notera att Micke Bergs godkända kursplan/utbildningsform är den enda tilläggsutbildning som finns idag och som är skriven för att möta JV krav på befintlig yrkeskår.
Utbildare och examinatorer är hovslagarmästare godkända av JV. I Sverige finns ingen högre titel för vårt yrke.

Med vänlig hälsning

Styrelsen Distriktshovslagare ideell förening

Johan Hwasser
Ordf. Distriktshovslagarna
0708-207444

Synpunkter inför mötet den 13/2 2014

Läs detta dokument i PDF-format Synpunkter från Distriktshovslagare 2013-12-15

JV förslag till tidsbegränsade kriterier för att få godkännande
JV förslag tar inte hänsyn till i vilka delar den enskilda hovslagaren redan gjort godkända
prov. Att behöva göra om prov som man redan har klarat av verkar inte följa praksis.
Hovslagarexamen för redan yrkesverksamma hovslagare måste i möjligaste mån ta hänsyn till vilka delar som saknas i den sökandes kompetens. Det kan inte vara rimligt att den som en gång var godkänd ska behöva göra om prov. Exempel: anatomi-prov, sjukbeslag o.s.v.
Det är ju många grundutbildningar som förändras i innehåll övertid, men det betyder ju inte
att man senare i yrkeslivet ska behöva gå om utbildningen för att få fortsätta i yrket.
Det är ju lagens krav på tilläggsutbildning som ska prövas vid examination.
Vi tycker att lärlingstid ska kunna tillgodoräknas som yrkeserfarenhet.
Vetenskap och beprövad erfarenhet
Märk väl att examination kommer att erbjudas många hovslagare med lång erfarenhet och
med olika beprövade erfarenheter. Behandlingar med prefabricerade beslag av järn,
aluminium, flytsulor, plaster etc. används alltmer i stället för traditionellt smide.
Stor vikt måste läggas på förmågan att utifrån diagnos kunna hjälpa hästen med adekvat
verkning och beslag. Det är således inte valet av material eller metod som ska prövas utan
vilket resultat behandlingen uppnår.
Examination för befintlig yrkeskår
Vi förespråkar ett nytt prov som ersätter nuvarande hovslagarexamen och gesällprov och som även ger EFFA certifikat.
Delprov ska kunna erbjudas för att hjälpa den sökande att planera sin studietid.
Examinatorer ska vara av godkända hovslagare och bestå av representanter från
branschorganisationerna och skolorna. (Att ha med en erfaren klinikhovslagare borde
underlätta.)
Utökad behörighet
Vi vill inte ha fler restriktioner för yrkesverksamma hovslagare. Otydliga gränsdragningar
och dålig geografisk täckning gör det omöjligt.
Vi förordar istället fler tilläggsutbildningar som ger specialiststatus. Det blir lättare för
hovslagare och veterinärer att remittera till bästa kompetens. Dagens föråldrade indelning i
Gesäll och Mästare ger ingen vägledning till kunden.

Exempel på möjliga specialister:
Klinikhovslagare
Fölkorrigering
Beslagssmide
o.s.v

En ”godkänd hovslagare” bör i framtiden ses som basnivån i kompetens. Inte en specialist.

 

Den 18 december 2013
Distriktshovslagarna
Johan Hwasser
Ordförande

En kort rapport från våra samtal med Jordbruksverket.

Läs i PDF-format Status_SJV_121115

Den nya lagen för djurhälsopersonal har varit i kraft sedan 2010 och förvirringen har varit
total hur lagen ska tillämpas för hovslagare.
Sedan starten av Distriktshovslagare i mars 2012 har vi träffat representanter från
Jordbruksverket vi tre tillfällen. Två av mötena har varit stormöten där alla intressenter från
djurhälsopersonal har varit inbjudna. Distriktshovslagare är nu en etablerad part i
förhandlingarna.
Föreskrifter och vägledningar för hovslagare ska skrivas om under våren och det kommer att hållas fördjupande möten där bara intressenter från hovslageriet är inbjudna för att diskutera kommande formuleringar. Min uppfattning är att våra egna intresseorganisationer tillsammans med skolorna kommer att ha stort inflytande. Vi kan inte ändra lagen, men vi kan bidra med kunskap om hur vår bransch fungerar och vilka förutsättningar som måste till för att lagen ska få avsedd effekt. Alla parter vill ju hästens bästa!
Den 7/9 2012 satt vi en hel dag hemma hos Lars Berg med Peter Henningsson och Leif Felton från Jordbruksverket för att diskutera nuläget. Mötet var givande och jag uppfattade ett genuint intresse att lyssna på vår bild av verkligheten och hur lagen har påverkat oss.
Vi diskuterade också möjligheten till egen fortutbildning liknande SHF:s blockutbildning.
Trots att vi hade en nästan färdig läroplan fick vi rådet att avvakta nya föreskrifter. Vi
argumenterar för att en hovslagare med flera år i yrket ska kunna få en individuell prövning
och kanske bara behöva komplettera med några kurser till rimlig kostnad och sedan bli
godkänd. Så fungerar det redan i dag genom ett undantag från lagen. Så har t ex många
klinikhovslagare blivit godkända.

Behandlingsförbudet
Vad är en behandling i vår värld? Definitionen är fortfarande inte klarlagd. I februari togs den
detaljreglerade vägledningen bort och med den försvann också den direkta problematiken att kunna verka i sitt yrke utan att vara godkänd av Jordbruksverket. Som vägledningen var
formulerad hamnade hovslagaren i konflikt med lagstiftningen bara genom att göra sitt
vardagliga jobb.
De vägledande exemplen togs bort 2012-02-02 då Jordbruksverket publicerade en
uppdaterad vägledning. Du återfinner den här:
http://www.jordbruksverket.se/download/18.44bedb3513533e95e618000573/V%C3%A4gledning+hovslagare+201202.pdf

Vad tycker Distrikshovslagarna?
Vid möten med Jordbruksverket har vi framfört följande åsikter och argument:

1. Grundutbildning
En nyutbildad hovslagare med godkänt studieresultat ska automatisk bli godkänd av
Jordbruksverket. En nyexaminerad hovslagare är egenföretagare och måste kunna verka fritt inom sitt kompetensområde.

2. Rimliga övergångsregler
För de hovslagare som redan finns i yrket måste det finnas rimliga övergångsregler. Ställer
man krav på fortutbildning måste man samtidigt kunna hänvisa till godkända kurser. Vi
accepterar inte att hänvisas till SHF:s blockutbildning, som har högre antagningskrav än vad
Jordbruksverket ställer. Det är heller inte självklart att alla som vill bli godkända kan gå den
ettåriga tilläggsutbildningen på BYS och Flyinge. Kostnaderna är för höga och  livssituationen för den enskilda kan göra detta omöjligt.

3. Vilken kompetens ska en godkänd hovslagare ha?
Vilka kunskapskrav är det egentligen som gäller för att klara en examination? Examinationen måste ta hänsyn till att hovslagaryrket inte är homogent avseende verktyg och arbetsmetoder. Vi anser att det avgörande är vilket resultat som uppnås, inte valet av verktyg, material eller metod.
Examinationer ska göras av personal från de egna leden eller i samarbete med skolorna.

4. Arbete på sederad häst
Av arbetsmiljöskäl måste vi få arbeta på sederade hästar.

5. Operativt ingrepp
Att lätta på trycket vid behandling av hovböld ska inte räknas som operativt ingrepp. Även
om ett sådant ingrepp skulle betyda ett mindre blodvite.

6. Detaljreglering skapar osäkerhet
Den tidigare vägledningen som beskrev vad en godkänd och en vanlig hovslagare fick göra
skapade osäkerhet och gråsoner. De vägledande exemplen användes även som argument av tillsynsmyndigeten för att beskriva en överträdelse av behandlingsförbudet.
Vi menar att det är svårt att verka i yrket om en vanlig hovslagare inte får arbeta på en
björnfotad häst, bockhov, ballförskjutning, fånghov o.s.v.
Vi menar att om dessa detaljkrav kommer tillbaka i någon form måste hela kåren bli godkänd av Jordbrukverket. Det är ju vår vardag att hantera dessa problem!
Den rättsliga osäkerheten riskerar att hästar står utan adekvat behandling och därmed tillförs onödigt lidande.
Vi har också ifrågasatt bristen på nulägesanalys och målformuleringar. Sverige har över
360 000 hästar som skall servas löpande. Hur många hovslagare, som är godkända av
jordbruksverket, måste det finnas? Vilken geografisk fördelning behövs? Hur utbildar man
befintlig kår?
Vi är redan nu informerade om nästa stormöte i Jönköping den 27:e feb 2013. Har du
synpunkter eller frågor är du välkommen att ringa mig på 0708-207444 eller maila på
johan.hwasser@distriktshovslagare.se .

Vad säger lagen, och hur tolkas den av Jordbruksverket idag?
Behandlingsförbudet lag (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård
4 kap. 1 §
Den som utan att tillhöra djurhälsopersonalen yrkesmässigt utövar verksamhet inom djurens
hälso- och sjukvård får inte
1. behandla djur som det finns anledning att misstänka har angripits av sjukdom på
vilken epizootilagen (1999:657) eller zoonoslagen (1999:658) är tillämplig,
2. utföra operativa ingrepp på eller ge injektioner till djur eller utföra annan behandling
som kan orsaka ett lidande som inte är obetydligt, eller
3. behandla djur under allmän bedövning eller under lokal bedövning genom injektion.
Det vill säga:
En yrkesverksam som inte är legitimerad eller godkänd får därför inte:
• behandla djur som misstänks ha epizooti eller zoonos
• utföra operativa ingrepp
• ge injektioner
• utföra annan behandling – lidande – inte obetydligt
• behandla under lokal eller allmän bedövning

Och om man bryter mot det?
8 kap 4 § Böter eller fängelse i högst ett år om man:
1. bryter mot 4 kap. 1 §, eller
2. tillfogar ett djur lidande eller skada,
eller framkallar fara för lidande eller skada, genom olämplig behandling eller genom avbrott i/dröjsmål med veterinär vård.
Att man på grund av brist i utbildning och erfarenhet inte har kunnat inse detta befriar inte
från ansvar.
Undantag Lagen (lag (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård)
2 § Brådskande åtgärder som vidtas i syfte att rädda djurets liv eller att lindra dess lidande.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
ytterligare undantag.
Undantag SJV-föreskrifter (Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2009:85) om
operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och
sjukvård)

4 kap. 10 §
Enklare skötselåtgärder som kloklippning, öronrengöring, pälsvård, enklare sårvård på djur
under lokal och/eller allmän bedövning efter att djuret har bedövats av djurhälsopersonal.

4 kap. 11d §
Fram till och med den 31 december 2014 får en hovslagare behandla djur under lokal och
allmän bedövning under förutsättning att
1. personen har reell kompetens för vad som utförs,
2. personen har varit yrkesverksam som hovslagare under minst tre år före den 1 januari 2010, samt
3. behandlingen utförs under överinseende av veterinär.
Behandling enligt första stycket sker på veterinärens ansvar.

Den 15 november 2012
Johan Hwasser
Ordförande

Vi skrev till Jordbruksverket efter informationsmötet den 27/9 2010 på Helsingborgs Djursjukhus.

Skrivelse till Jordbruksverket 2010-12-28

Föreskrifterna gäller dig som arbetar med djur. De har till syfte att minska antalet olyckor och skador som beror på arbete med djur.

Läs mera här: Arbete med djur (AFS 2008:17), föreskrifter.
Det finns även mer att läsa vi denna länk: Arbeta säkert med djur (ADI 629), broschyr

Nya bestämmelser har tagits fram för att förenkla tillståndsgivningen för Heta Arbeten vid hästskoning.
Enligt dessa kan stallägaren eller arrendatorn anordna en särskild fast plats för hästskoning. För en sådan plats ska ägaren/arrendatorn ta fram skriftliga anvisningar som anger var hästskoning får ske och vilka regler som gäller vid hästskoning, se punkt
7.2 Särskilt anordnad fast plats för hästskoning som inte kräver tillstånd för Heta Arbeten samt
Bilaga 1 Exempel på skriftlig anvisning för särskilt anordnad fast arbetsplats för hästskoning.
Anvisningarna ska
· vara kända av den som beställer hästskoning och hovslagaren ska informeras om vad som gäller för det aktuella stallet.
· ange att svetsning eller slipning som orsakar gnistor inte får utföras på denna plats.
Särskilt anordnad fast plats kan vara spolspilta eller stallgång som uppfyller följande:
· Bredd är minst 2,5 meter.
· Vägg ansluter mot golv utan större springor.
· Golvet är av obrännbart material och sträcker sig från minst 2 meter framför till 2 meter bakom hästen.
· Området är fritt från brännbart material, exempelvis hästtäcken, strö eller hö, löst eller i säckar.
· Vid varmskoning krävs att passagen från stalldörren fram till platsen för hästskoningen är fri från brännbart material.
Det ska även finnas anvisningar för hur hovslagarens bil får ställas upp och hur arbetet vid bilen får ske.
Se punkt 7.2.1 Särskilt anordnad uppställningsplats för hovslagarens bil.
Hovslagaren ska tillse att kraven för särskilt anordnad fast arbetsplats och relevanta punkter i Säkerhetsreglerna för Heta Arbeten uppfylls.

Läs hela föreskriften här: SBF HA-012-1 Häskoning – Heta Arbeten digital

Den här föreskriften är en uppdatering gjord 2017 av gamla SJVFS 2013:41 som berör möjligheten för hovslagare att arbeta på sederade hästar.

Hovslagare

15 § Utan hinder av 4 kap. 1 § lagen (2009:302 om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård får den som är yrkesverksam inom djurens hälso- och sjukvård verka och sko sederade hästar. (SJVFS 2015:31)7.

Läs hela föreskriften här  2017-022

Nya föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2016:9) om behörigheter för djurhälsopersonal. Gällande från 15 april 2016.
Behandlar vilka villkor som gäller för att kunna söka godkännande av Jordbruksverket.
Klicka här för att läsa ->Föreskrift 2016-009 (Behörighet för djurhälsopersonal)

Dessa föreskrifter gäller inte längre förutom på en punk. Om du är hovslagare idag och vill bli godkänd av jordbruksverket, då är det 2 kap. 5 § som gäller. Dock till och med den 31 december 2025.

I övrigt har denna föreskrift ersatts med SJVFS 2016:9 om behörigheter för djurhälsopersonal. Gällande från 15 april 2016.

Behandlar vilka villkor som gäller för att kunna söka godkännande av Jordbruksverket.
Klicka här för att läsa ->Föreskrift 2009-083

Utfärdad: 2009-04-02 (Info hämtad från Jordbruksverkets hemsida 2014-11-16)

Ändring införd: t.o.m. SFS 2014:709

1 kap. Allmänna bestämmelser Lagens syfte 1 § Denna lag syftar till att en god och säker vård av djur och en god djurhälsa uppnås. Lagen ska vidare bidra till att samhällets krav på djurskydd, smittskydd och livsmedelssäkerhet tillgodoses.

Lagens innehåll 2 § I lagen finns bestämmelser om – skyldigheter och ansvar för djurhälsopersonal m.fl. (2 kap.), – behörighetsregler (3 kap.), – begränsningar i rätten att vidta hälso- och sjukvårdande åtgärder på djur (4 kap.), – tillsyn (5 kap.), – disciplinpåföljd och återkallelse av behörighet m.m. (6 kap.), – Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård (7 kap.), och – straffbestämmelser och överklagande m.m. (8 kap.).

Definitioner 3 § Med djurens hälso- och sjukvård avses i denna lag åtgärder som vidtas för att medicinskt förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom, skada eller därmed jämförligt tillstånd hos djur.

Med djurens hälso- och sjukvård jämställs även utförande av operativa ingrepp på eller givande av injektioner till djur i andra syften än de som följer av första stycket.

Djurförsök enligt 1 c § djurskyddslagen (1988:534) omfattas inte av begreppet.

4 § Med djurhälsopersonal avses i denna lag personer som utövar verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och som 1. har legitimation enligt 3 kap. 1 §, 2. har godkännande enligt 3 kap. 5 eller 6 §, 3. enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 9 § tillhandahåller tjänster inom yrket under ett tillfälligt besök i Sverige, eller 4. har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 3 kap. 7 a § att utöva ett yrke inom djurens hälso- och sjukvård. Lag (2012:465).

2 kap. Skyldigheter och ansvar för djurhälsopersonal m.fl.

Allmänna skyldigheter 1 § Den som tillhör djurhälsopersonalen ska 1. fullgöra sina arbetsuppgifter i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet, 2. iaktta noggrannhet och omsorg vid utfärdande av intyg om djurs hälsotillstånd eller vård, och 3. föra journal över djurhälsovård och djursjukvård.

Ansvar m.m.

2 § Den som tillhör djurhälsopersonalen får enbart fullgöra uppgifter som han eller hon har kompetens för och bär själv ansvaret för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter.

3 § Om det är förenligt med kravet på en god och säker vård får den som tillhör djurhälsopersonalen överlåta en arbetsuppgift till någon annan som tillhör djurhälsopersonalen.

Den som överlåter en arbetsuppgift till någon annan som tillhör djurhälsopersonalen ansvarar för att denne har förutsättningar att fullgöra uppgiften. Om det behövs ska särskilda instruktioner lämnas.

Tystnadsplikt 4 § Den som inom enskild verksamhet tillhör eller har tillhört djurhälsopersonalen eller är eller har varit medhjälpare till sådan personal får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i sin yrkesutövning har fått veta om enskildas affärs- eller driftsförhållanden.

Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.

I det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

Bemyndigande 5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. inskränkningar i rätten att överlåta arbetsuppgifter enligt 3 §, och 2. de ytterligare skyldigheter för djurhälsopersonalen som behövs för en god och säker vård.

3 kap. Behörighetsregler Legitimation 1 § Legitimation för yrket ska efter ansökan meddelas den som har avlagt 1. veterinärexamen i Sverige (yrkestitel veterinär), 2. examen i djuromvårdnad från högskoleutbildning på grundnivå enligt föreskrifter meddelade med stöd av andra stycket (yrkestitel djursjukskötare).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om legitimation för den som har avlagt examen i djuromvårdnad och för den som har genomgått utbildning utomlands.

Legitimation får inte meddelas om förhållandena är sådana att legitimationen skulle ha återkallats enligt bestämmelserna i 6 kap. om sökanden varit legitimerad.

2 § Beteckningen legitimerad får i verksamheten inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som har fått legitimation enligt 1 §.

Rätt att utöva veterinäryrket 3 § Behörig att utöva yrke som veterinär är endast den som har 1. legitimation för yrket enligt 1 §, 2. rätt till sådan yrkesutövning enligt föreskrifter meddelade med stöd av 9 §, eller 3. ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att utöva veterinäryrket. Lag (2012:465).

Skyddad yrkestitel 4 § En yrkestitel enligt 1 § (skyddad yrkestitel) får användas i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård endast av den som 1. enligt nämnda paragraf har legitimation för yrket, 2. enligt föreskrifter meddelade med stöd av 9 § har rätt att utöva veterinäryrket, eller 3. har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att utöva yrke som veterinär eller djursjukskötare.

Den som saknar behörighet att använda en skyddad yrkestitel får inte heller använda en titel som kan förväxlas med en sådan. Lag (2012:465).

Godkännande som hovslagare och för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård 5 § Godkännande som hovslagare får meddelas efter ansökan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant godkännande.

Beteckningen godkänd hovslagare får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som fått godkännande enligt första stycket.

6 § Den som har legitimation enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) får efter ansökan godkännas för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka yrken som kan komma i fråga för godkännande enligt första stycket, och 2. vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant godkännande.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela föreskrifter om godkännande för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård för den som har genomgått utbildning utomlands eller har behörighet att utöva yrket i ett annat land.

Beteckningen godkänd för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som fått godkännande enligt första stycket. Lag (2010:678).

7 § Godkännande som hovslagare eller för yrkesverksamhet inom djurens hälso- och sjukvård får inte meddelas om förhållandena är sådana att godkännandet skulle ha återkallats enligt bestämmelserna i 6 kap. om sökanden hade varit godkänd.

Behörighet genom särskilt tillstånd 7 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om särskilt tillstånd att i den utsträckning som anges i varje särskilt fall utöva yrke som veterinär, djursjukskötare eller hovslagare när det saknas förutsättningar för legitimation enligt 1 § första stycket eller godkännande enligt 5 § första stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidare meddela föreskrifter om att den som har legitimation enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) ska kunna få ett särskilt tillstånd att i den utsträckning som anges i varje särskilt fall utöva verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård när det saknas förutsättningar för godkännande enligt 6 §. Lag (2012:465).

Specialistkompetens 8 § En veterinär får efter ansökan godkännas som specialist.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken vidareutbildning som krävs för sådant godkännande.

Endast den veterinär som är godkänd som specialist inom viss gren av veterinäryrket får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård ange att han eller hon är specialist inom den gren som avses med specialiteten (skyddad specialistbeteckning).

Tillfälligt utövande av tjänster 9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om yrken som omfattas av detta kapitel meddela föreskrifter om tillfälligt tillhandahållande av tjänster, utan svensk legitimation eller svenskt godkännande för yrket, för yrkesutövare som är etablerade i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz.

Bestämmelser om förfarandet 10 § Ansökningar om legitimation, särskilt tillstånd att utöva yrke, godkännande och specialistkompetens prövas av Statens jordbruksverk.

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för handläggning av ärenden enligt detta kapitel.

4 kap. Begränsningar i rätten att vidta hälso- och sjukvårdande åtgärder på djur 1 § Den som utan att tillhöra djurhälsopersonalen yrkesmässigt utövar verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård får inte 1. behandla djur som det finns anledning att misstänka har angripits av sjukdom på vilken epizootilagen (1999:657) eller zoonoslagen (1999:658) är tillämplig, 2. utföra operativa ingrepp på eller ge injektioner till djur eller utföra annan behandling som kan orsaka ett lidande som inte är obetydligt, eller 3. behandla djur under allmän bedövning eller under lokal bedövning genom injektion.

2 § Vad som sägs i 1 § 2 och 3 gäller inte brådskande åtgärder som vidtas i syfte att rädda djurets liv eller att lindra dess lidande.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ytterligare undantag från 1 §.

5 kap. Tillsyn Tillsynsmyndigheter 1 § Den som tillhör djurhälsopersonalen står vid utövande av verksamhet enligt denna lag under tillsyn av Jordbruksverket och länsstyrelsen (tillsynsmyndigheter). Regeringen meddelar närmare föreskrifter om ansvarsfördelningen mellan tillsynsmyndigheterna.

2 § En tillsynsmyndighet ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för dem som tillhör djurhälsopersonalen att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen samt de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen.

Tillsynsmyndighetens befogenheter 3 § Tillsynsmyndigheten har i den utsträckning som behövs för tillsynen rätt att 1. på begäran få upplysningar av den som tillhör djurhälsopersonalen, 2. få ta del av eller tillfälligt omhänderta handlingar, prover och annat material som rör verksamheten, och 3. få tillträde till områden, anläggningar, byggnader och andra utrymmen som används i verksamheten och där besiktiga djur, göra undersökningar och ta prover.

Skyldigheter för djurhälsopersonalen 4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att den som tillhör djurhälsopersonalen är skyldig att lämna kontaktuppgifter till tillsynsmyndigheten.

5 § Den som är föremål för tillsyn ska tillhandahålla den hjälp som behövs för att tillsynen ska kunna genomföras.

/Rubriken upphör att gälla U:2015-01-01/ Hjälp av polismyndigheten /Rubriken träder i kraft I:2015-01-01/ Hjälp av Polismyndigheten 6 § /Upphör att gälla U:2015-01-01/ Polismyndigheten ska lämna tillsynsmyndigheten den hjälp som behövs vid tillsynen.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om 1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att polisens särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller 2. det annars finns synnerliga skäl.

6 § /Träder i kraft I:2015-01-01/ Polismyndigheten ska lämna tillsynsmyndigheten den hjälp som behövs vid tillsynen.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om 1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller 2. det annars finns synnerliga skäl. Lag (2014:709).

Åtgärder mot djurhälsopersonal 7 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att lagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen ska följas.

Förelägganden får förenas med vite. Om tillsynsmyndigheten har anledning att misstänka att någon har begått en gärning som kan föranleda straff, får myndigheten dock inte vid vite förelägga den misstänkte att medverka i utredningen.

8 § Om Jordbruksverket anser att det finns skäl för beslut om prövotid, återkallelse av legitimation eller annan behörighet eller begränsning av förskrivningsrätt enligt 6 kap., ska verket anmäla detta hos Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård.

Om länsstyrelsen anser att det finns skäl för disciplinpåföljd enligt 6 kap. 1 § ska länsstyrelsen anmäla detta hos Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård.

9 § Om en tillsynsmyndighet finner att någon som tillhör djurhälsopersonalen är skäligen misstänkt för att i sin yrkesutövning ha begått ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse, ska myndigheten, om inte annat följer av 7 kap. 15 §, göra anmälan till åtal.

6 kap. Disciplinpåföljd och återkallelse av behörighet m.m.

Disciplinpåföljd 1 § Om någon som tillhör djurhälsopersonalen uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter vid verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård får disciplinpåföljd åläggas. Om felet med hänsyn till samtliga omständigheter är ringa eller om det framstår som ursäktligt får disciplinpåföljd underlåtas.

Disciplinpåföljd är erinran eller varning.

Disciplinpåföljd får inte meddelas någon för att han eller hon har åsidosatt sina skyldigheter enligt första stycket till följd av deltagande i strejk eller i en därmed jämförlig stridsåtgärd.

2 § Om någon som tillhör djurhälsopersonalen har anmälts till åtal, får ett disciplinärt förfarande enligt 1 § inte inledas eller fortsättas i fråga om den förseelse som avses med åtgärden. Underrättelse om anmälan enligt 7 kap. 9 § får dock ske.

Om en gärning har prövats i straffrättslig ordning, får ett förfarande enligt 1 § om disciplinpåföljd inledas eller fortsättas endast om gärningen, av någon annan orsak än bristande bevisning, inte har ansetts vara något brott.

3 § Disciplinpåföljd får inte åläggas någon om han eller hon inte inom två år efter förseelsen har underrättats om anmälan.

Disciplinpåföljd får inte åläggas senare än tio år efter förseelsen.

4 § Den som har överträtt ett vitesföreläggande som meddelats med stöd av 5 kap. 7 § får inte åläggas disciplinpåföljd för en förseelse som omfattas av föreläggandet.

Prövotid 5 § En prövotid om tre år kan beslutas för den som fått legitimation eller annan behörighet att utöva yrke enligt denna lag, 1. om han eller hon varit oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt visat sig vara olämplig att utöva yrket och varning inte framstår som en tillräckligt ingripande åtgärd, eller 2. om det kan befaras att han eller hon på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kommer att kunna utöva sitt yrke tillfredsställande.

Återkallelse av legitimation och annan behörighet 6 § Legitimation eller annan behörighet att utöva ett yrke enligt denna lag ska återkallas om den legitimerade eller den som fått behörigheten 1. varit grovt oskicklig vid utövning av sitt yrke inom djurens hälso- och sjukvård eller på annat sätt visat sig vara uppenbart olämplig att utöva yrket, 2. på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kan utöva yrket tillfredsställande, 3. begär att legitimationen eller behörigheten återkallas, eller 4. meddelats beslut om prövotid enligt 5 § 1 och under prövotiden på nytt varit oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt visat sig vara olämplig att utöva yrket.

Om det finns särskilda skäl får återkallelse underlåtas i fall som avses i första stycket 4, varvid beslut om prövotid kan meddelas ytterligare en gång.

Har någon som har fått legitimation eller annan behörighet i Sverige på grund av auktorisation i ett annat land förlorat denna auktorisation, ska legitimationen eller behörigheten återkallas.

7 § Om det finns grundad anledning att anta att en yrkesutövares legitimation eller annan behörighet bör återkallas enligt 6 § första stycket 2, får yrkesutövaren föreläggas att låta sig undersökas av den läkare som anvisas honom eller henne.

Om ett föreläggande om läkarundersökning har beslutats, får legitimationen eller behörigheten återkallas för tiden till dess frågan om återkallelse har prövats slutligt.

Har yrkesutövaren inte följt ett föreläggande om läkarundersökning inom ett år från det att han eller hon fick del av detta, får legitimationen eller behörigheten återkallas.

Begränsning av förskrivningsrätt 8 § Om en veterinär missbrukar sin behörighet att förskriva narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit, får denna behörighet dras in eller begränsas. Behörigheten får också dras in eller begränsas om veterinären själv begär det.

9 § Om det finns sannolika skäl för misstanke om sådant missbruk som avses i 8 §, får behörigheten dras in eller begränsas till dess frågan om indragningen eller begränsningen har prövats slutligt.

Ett beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader. Om det finns särskilda skäl, får beslutets giltighet förlängas med ytterligare högst sex månader.

Ny behörighet 10 § Har en legitimation eller annan behörighet återkallats, eller har en behörighet att förskriva narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit dragits in eller begränsats, ska en ny legitimation respektive behörighet meddelas efter ansökan när förhållandena medger det.

7 kap. Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård Sammansättning och beslutförhet m.m.

1 § Frågor om disciplinpåföljd enligt denna lag samt frågor som avses i 6 kap. 5–10 §§ prövas av Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård.

2 § Ansvarsnämnden består av ordförande och sju andra ledamöter.

Ordföranden ska vara eller ha varit ordinarie domare. Två ledamöter ska vara veterinärer. Övriga ledamöter utses bland personer som har erfarenhet från djurens hälso- och sjukvård och bland personer som har insikt i djurhållning samt bland personer som kan anses företräda allmänhetens intressen.

Regeringen utser ordföranden, övriga ledamöter och, i den utsträckning det behövs, ersättare för dem. För ersättare gäller vad som sägs om ledamöter.

3 § Ansvarsnämnden är beslutför med ordföranden och minst fem andra ledamöter.

Ordföranden får ensam fatta beslut 1. som innebär att ett ärende avgörs i sak, om det är uppenbart att ärendet inte kan leda till någon påföljd och om ärendet inte heller rör ansökan om att återfå legitimation eller annan behörighet, eller 2. som inte innefattar ett slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 6 kap. 7 § första stycket eller om tillfällig indragning eller begränsning enligt 6 kap. 9 § eller om utdömande av vite enligt 11 § andra stycket i detta kapitel.

Ärenden som har avgjorts av ordföranden ensam ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

4 § I fråga om jäv mot ledamot i ansvarsnämnden ska bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare tillämpas.

5 § Om det framkommer skiljaktig mening vid en överläggning i ansvarsnämnden, ska bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter tillämpas. Ordföranden säger sin mening först.

Handläggning i ansvarsnämnden 6 § Ärenden om disciplinpåföljd ska tas upp på anmälan av en tillsynsmyndighet eller av ägaren eller annan som har det eller de djur som saken gäller i sin vård. Har både Jordbruksverket och länsstyrelsen anmält ett ärende, för verket det allmännas talan vid ansvarsnämnden.

Frågor som avses i 6 kap. 5–10 §§ ska tas upp på anmälan av Jordbruksverket eller på ansökan av den som saken gäller.

Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslern att göra anmälan i sådana ärenden som avses i första och andra styckena samt om handläggningen av sådana ärenden finns i 6 § lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn.

7 § Ansökan eller anmälan ska göras skriftligen.

8 § Är en anmälan så ofullständig att den inte kan läggas till grund för en prövning i sak, ska ansvarsnämnden förelägga anmälaren att inom viss tid avhjälpa bristen. Om anmälaren inte följer föreläggandet, får anmälan avvisas. Vad som sägs om anmälan gäller också i fråga om ansökan.

9 § En anmälan enligt 6 § och det som hör till handlingen ska snarast överlämnas till den som anmälan avser. Mottagaren ska föreläggas att svara inom viss tid.

Underrättelse enligt första stycket behövs inte om det är uppenbart att anmälan inte kan bifallas eller att underrättelsen är onödig.

10 § Förfarandet hos ansvarsnämnden är skriftligt. Muntlig förhandling får dock förekomma när det kan antas vara till fördel för utredningen.

11 § Ansvarsnämnden ska se till att varje ärende blir tillräckligt utrett. Överflödig utredning ska avvisas.

Ansvarsnämnden får förelägga den som innehar journaler och andra handlingar som behövs för utredningen att ge in dessa. Föreläggandet får förenas med vite.

12 § Om en fråga kräver särskild sakkunskap får ansvarsnämnden anlita även andra sakkunniga än myndigheter i frågan.

Beträffande sådana sakkunniga tillämpas 40 kap. 2–7 och 12 §§ rättegångsbalken. Sakkunniga har rätt till ersättning av allmänna medel för sitt uppdrag. Ansvarsnämnden får bevilja förskott på sådan ersättning.

13 § Till muntlig förhandling ska parterna kallas. En enskild får kallas att inställa sig personligen vid påföljd att det inte utgör hinder för ärendets vidare handläggning och avgörande om han eller hon uteblir.

En enskild part, som har inställt sig till en muntlig förhandling, får av ansvarsnämnden beviljas skälig ersättning av allmänna medel för kostnader för resa och uppehälle. Nämnden får bevilja förskott på ersättningen. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av regeringen.

14 § Bestämmelserna i 20 och 21 §§ förvaltningslagen (1986:223) ska tilllämpas även på beslut enligt 6 kap. 7 § första och andra styckena samt 9 § första stycket.

15 § Om ansvarsnämnden i ett ärende anser att det finns förutsättningar för anmälan till åtal som anges i 5 kap. 9 §, ska nämnden göra en sådan anmälan.

8 kap. Straffbestämmelser och överklagande m.m.

Straffbestämmelser 1 § Om någon, vars legitimation som veterinär har återkallats eller vars behörighet att utöva veterinäryrket av annan anledning har upphört, obehörigen och mot ersättning utövar veterinäryrket, döms han eller hon för obehörig utövning av veterinäryrket till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller en veterinär med begränsad behörighet som bryter mot de villkor som gäller för behörigheten.

2 § En veterinär som bryter mot 3 kap. 8 § tredje stycket döms till böter.

3 § Den som bryter mot bestämmelserna i 3 kap. 2 eller 4 §, 5 § tredje stycket eller 6 § fjärde stycket döms till böter.

4 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som utan att tillhöra djurhälsopersonalen vid yrkesmässig verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. bryter mot 4 kap. 1 §, eller 2. tillfogar ett djur lidande eller skada, som inte är ringa, eller framkallar fara för sådan effekt, oavsett om lidandet, skadan eller faran orsakats av olämplig behandling eller genom avbrott i eller dröjsmål med veterinär vård.

Den omständigheten att någon på grund av brist i utbildning och erfarenhet inte kunnat inse sjukdomens natur eller förutse lidandet, skadan eller faran befriar honom eller henne inte från ansvar.

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf om gärningen är belagd med straff enligt 1 §.

5 § Till ansvar enligt 1–4 §§ ska inte dömas om gärningen är belagd med strängare straff i annan lag.

Överklagande av ansvarsnämndens beslut 6 § Ansvarsnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

7 § Ansvarsnämndens beslut får överklagas även av 1. Jordbruksverket, eller 2. den länsstyrelse som varit yrkesutövarens motpart i nämnden, om beslutet har gått länsstyrelsen emot.

Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslern att söka ändring i beslut om disciplinpåföljd, prövotid eller i behörighetsfråga med anledning av fel i yrkesutövningen finns i 7 § lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn. Sådant överklagande ska ske inom tre veckor från det att beslutet meddelades.

8 § Beslut av ansvarsnämnden som inte innebär att ett ärende avgörs får överklagas endast i samband med överklagande av det slutliga beslutet i ärendet.

Ett beslut som inte är slutligt får dock överklagas särskilt när ansvarsnämnden har 1. ogillat en invändning om jäv mot ledamot av nämnden eller en invändning om att det finns hinder mot prövningen, 2. avvisat ett ombud eller ett biträde, 3. förordnat om saken i avvaktan på att ärendet avgörs, 4. förelagt någon att genomgå läkarundersökning enligt 6 kap. 7 § första stycket, 5. förelagt någon vid vite enligt 7 kap. 11 § andra stycket att inkomma med journaler eller andra handlingar, 6. dömt ut vite, eller 7. förordnat om ersättning för någons medverkan i ärendet.

9 § Beslut i frågor som avses i 6 kap. 5–10 §§ gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet.

Har en domstol efter överklagande beslutat om inhibition av ett beslut om prövotid, men därefter ändå fastställt beslutet, ska den tid under vilken beslutet varit inhiberat räknas av från prövotiden.

10 § Anmälaren är motpart till den yrkesutövare som har överklagat ansvarsnämndens eller domstols slutliga beslut enligt denna lag. Om en enskild har anmält disciplinärendet är också Jordbruksverket yrkesutövarens motpart. Om Jordbruksverket har överklagat beslutet, förs det allmännas talan av verket.

Vad som sägs i första stycket gäller inte om Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslern har överklagat ansvarsnämndens eller en domstols beslut.

Bestämmelsen i 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) om förvaltningsmyndighets partställning gäller inte i fråga om mål där ansvarsnämnden fattat beslut enligt denna lag.

Överklagande av Jordbruksverkets och länsstyrelsens beslut 11 § Jordbruksverkets eller länsstyrelsens beslut i ett särskilt fall får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om beslutet gäller 1. legitimation, särskilt tillstånd att utöva yrke, godkännande och specialistkompetens enligt 3 kap., eller 2. föreläggande enligt 5 kap. 7 §.

Andra beslut av Jordbruksverket eller länsstyrelsen enligt denna lag får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

12 § Beslut som Jordbruksverket, länsstyrelsen eller allmän förvaltningsdomstol meddelar med stöd av denna lag gäller omedelbart om inte annat bestäms.

Övergångsbestämmelser 2009:302 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010, då lagen (1994:844) om behörighet att utöva veterinäryrket ska upphöra att gälla.

2. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om ansökningar om legitimation som djursjukskötare som görs före utgången av 2014 meddela föreskrifter om vilka yrkeskvalifikationer som ska anses vara likvärdiga med en sådan examen som avses i 3 kap. 1 § första stycket 2 denna lag.
3. Beslut om prövotid får inte meddelas enbart på grundval av omständigheter som hänför sig till tid före lagens ikraftträdande.
4. För förseelser som begåtts före denna lags ikraftträdande ska bestämmelserna om preskription i 12 § lagen (1994:844) om behörighet att utöva veterinäryrket tillämpas.
5. I fråga om ärenden som har anmälts till Veterinära ansvarsnämnden före den 1 januari 2010 gäller 23 och 32 §§ lagen (1994:844) om behörighet att utöva veterinäryrket.
6. Vid handläggningen av ärenden där beslut av Veterinära ansvarsnämnden har överklagats före den 1 januari 2010 gäller 35 § lagen (1994:844) om behörighet att utöva veterinäryrket.

SJVFS 2013:41 i PDF

Statens jordbruksverks föreskrifter om operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och sjukvård.
Här finns undantaget för hovslagare att arbeta på sederade hästar även efter 2014-12-31.

SJVFS 2013:41

Saknr D 8
Saknr L 41
Utkom från trycket
den 29 november 2013

PDF 2013-041

(Info hämtad från Jordbruksverkets hemsida 2014-11-16)

Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2009:83) om behörigheter för djurhälsopersonal. Beslutade den 23 maj 2013.
Behandlar vilka villkor som gäller för att kunna söka godkännande av Jordbruksverket.
Klicka här för att läsa föreskriften 2013-015-3

Statens jordbruksverks föreskrifter om operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och förpersonal inom djurens hälso- och sjukvård. Beslutade den 28 november 2013. Här regleras bl a undantaget för hovslagare att få arbeta på sederad häst.
Klicka här för att läsa föreskriften 2013-041

Godkänd hovslagare (Info hämtad från Jordbruksverkets hemsida 2014-11-16)

Du får arbeta som hovslagare både med och utan godkännande.

Här hittar du information om vilka hovslagare som är godkända av Jordbruksverket.

Som godkänd hovslagare tillhör du djurhälsopersonalen. Det innebär att allmänheten vet att du har en specifik kompetens.
-du ska utöva yrket enligt vetenskap och beprövad erfarenhet
-du ska följa regler om journalföring, intygsskrivande, tystnadsplikt och anmälningsplikt
-du står under statlig tillsyn och kan anmälas till och prövas av Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård

Som godkänd hovslagare får du självständigt och utan delegering utföra sådana arbetsuppgifter där du har både formell och reell kompetens. Den formella kompetensen är de moment du har lärt dig under utbildningen och den reella kompetensen är det du faktiskt behärskar.

Arbetsuppgifter där du endast har reell kompetens får du utföra efter att de delegerats till dig, men bara under förutsättning att det är förenligt med god och säker vård att en godkänd hovslagare utför dem.

Du ska vara beredd att styrka din reella kompetens inför ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård om något går fel. Därför är du också skyldig att säga ifrån om du skulle sakna den reella kompetensen för någon arbetsuppgift.

Det finns alltså ingen lista på vad en godkänd hovslagare får göra utan man måste titta på de allmänna bestämmelserna i varje enskilt fall.
Detta krävs för att bli godkänd hovslagare

För att bli godkänd hovslagare måste du ha både yrkeserfarenhet och ha gått en utbildning som Jordbruksverket har godkänt.

Utbildningen är uppdelad på en grundutbildning och en tilläggsutbildning. Utbildningarna ges av till exempel hästnäringens riksanläggningar Flyinge, Wången och Strömsholm och Nordviks naturbruksgymnasium. BYS (Biologiska yrkeshögskolan i Skara) har en treårig utbildning som innehåller både grundutbildningen, tilläggsutbildningen och ger yrkeserfarenhet. Vad som ingår i grund- och tilläggsutbildningarna du hittar till höger i Jordbruksverkets beslut om innehållet i godkända kursplaner.

Du kan också hitta information om hovslagarutbildningar på Svenska Hovslagareföreningens webbplats.
Så ansöker du om godkännande som hovslagare

Ansökan om godkännande som hovslagare gör du hos Jordbruksverket. Använd blanketten ”Ansökan för hovslagare med svenskt utbildningsbevis” som finns till höger.

I ansökningsblanketten finns det tre olika alternativa vägar för att söka om godkännande. Dessa olika vägar är riktlinjer för vad du bör skicka med din ansökan. När vi har fått din ansökan gör vi en helhetsbedömning för att se om du har tillräcklig yrkeserfarenhet och kompetens eller om du behöver komplettera med något.

För att styrka yrkeserfarenhet skickar du med anställningsintyg eller, om du är egen företagare, ordentligt ifyllda arbetsintyg tillsammans med intyg om näringsverksamhet från Skatteverket.

Innan du skickar in din ansökan om godkännande måste du betala en ansökningsavgift på 1 350 kronor och skicka kvitto på betalningen tillsammans med din ansökan. Avgiften betalar du till Jordbruksverkets bankgirokonto 5693-2486 eller IBAN SE9212000000012810104360, SWIFT adress: DABASESX.

Du skickar ansökan till Jordbruksverket, Enheten för internationella frågor och djurhälsopersonal, 551 82 Jönköping.

Läs mer på Jordbruksverkets hemsida.

Sammanfattning av behandlingsförbudet

Vad säger lagen, och hur tolkas den av Jordbruksverket idag?
(Info hämtad från Jordbruksverkets hemsida 2014-11-16)

Behandlingsförbudet lag (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård
4 kap. 1 §
Den som utan att tillhöra djurhälsopersonalen yrkesmässigt utövar verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård får inte
1.    behandla djur som det finns anledning att misstänka har angripits av sjukdom på vilken epizootilagen (1999:657) eller zoonoslagen (1999:658) är tillämplig,
2.    utföra operativa ingrepp på eller ge injektioner till djur eller utföra annan behandling som kan orsaka ett lidande som inte är obetydligt, eller
3.    behandla djur under allmän bedövning eller under lokal bedövning genom injektion.

Det vill säga:
En yrkesverksam som inte är legitimerad eller godkänd får därför inte:
•    behandla djur som misstänks ha epizooti eller zoonos
•    utföra operativa ingrepp
•    ge injektioner
•    utföra annan behandling – lidande – inte obetydligt
•    behandla under lokal eller allmän bedövning

Och om man bryter mot det?
8 kap 4 § Böter eller fängelse i högst ett år om man:
1. bryter mot 4 kap. 1 §, eller
2. tillfogar ett djur lidande eller skada,
eller framkallar fara för lidande eller skada, genom olämplig behandling eller genom avbrott i/ dröjsmål med veterinär vård.

Att man på grund av brist i utbildning och erfarenhet inte har kunnat inse detta befriar inte från ansvar.

Undantag Lagen (lag (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård)
2 § Brådskande åtgärder som vidtas i syfte att rädda djurets liv eller att lindra dess lidande.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ytterligare undantag.

Föreskrifter om operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och sjukvård. SJVFS 2013:41

Hovslagare
15 § Även en person som saknar godkännande som hovslagare får verka och sko sederade hästar.
Till och med den 31 december 2014 får en person som saknar godkännande som hovslagare även behandla djur under lokal och allmän bedövning under förutsättning att
1. personen har reell kompetens för uppgiften,
2. personen har varit yrkesverksam som hovslagare under minst tre år före den 1 januari 2010, samt
3. behandlingen utförs när veterinär befinner sig på platsen och har möjlighet att agera om komplikationer uppstår.
Behandling enligt andra stycket sker på veterinärens ansvar.

 

Vad gäller för vanlig hovslagare

Övrig personal inom djurens hälso- och sjukvård (Info hämtad från Jordbruksverkets hemsida 2014-11-16)

 

Du kan även arbeta yrkesmässigt inom djurens hälso- och sjukvård utan att tillhöra djurhälsopersonalen. Exempel på sådana yrken är djurvårdare, fysioterapeuter, hästtandvårdare, massörer, equiterapeuter, biomedicinska analytiker eller hovslagare utan godkännande.

Behandlingsförbudet
Om du arbetar yrkesmässigt inom djurens hälso- och sjukvård utan att tillhöra djurhälsopersonalen omfattas du av ett behandlingsförbud som begränsar vad du får göra. Behandlingsförbudet innebär att du

inte får utföra operativa ingrepp eller ge injektioner
inte får utföra behandlingar som kan orsaka ett lidande som inte kan anses obetydligt
inte får behandla djur som har fått lugnande medel, är sövda eller är lokalbedövade genom injektion
inte får behandla djur som kan misstänkas ha en epizooti eller en zoonos

Det finns undantag från behandlingsförbudet i lagstiftningen. Ett generellt undantag gäller för brådskande åtgärder som vidtas i syfte att rädda ett djurs liv eller att lindra dess lidande. Det finns också specifika undantag för den som arbetar som djurvårdare eller hovslagare utan godkännande.

Andra bestämmelser
Du får inte heller behandla ett djur så att det utsätts eller riskerar att utsättas för skada eller annat lidande. Detta innebär att varken själva behandlingen får vara olämplig eller att djuret genom din behandling inte får den veterinärvård det behöver.

Lagstiftningen är rätt hård här – även om du inte hade tillräckliga kunskaper för att förstå att konsekvensen kunde bli sådan kan du dömas för brott mot denna bestämmelse.

Tystnadsplikt
När du arbetar tillsammans med någon som tillhör djurhälsopersonalen omfattas du av samma tystnadsplikt som annars bara gäller för dem.

När du omfattas av tystnadsplikten får du inte berätta om eller använda dig av information som rör kundernas drifts- och affärsförhållanden.

Givetvis får du diskutera behandlingen med den djurhälsopersonal som är direkt involverad i vården av djuret och du bryter inte mot tystnadsplikten om du lämnar uppgifter som du är skyldig att lämna enligt lagen.

Läs mer på http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/djurhalsopersonal/dusomarbetaridjurenshalsoochsjukvard/ovrigpersonal.4.510b667f12d3729f91d8000119.html

Alla hovslagare är enligt lag ansvariga för utfört arbete, vare sig de är godkända av Jordbruksverket eller ej.I en tidigare artikel i Tidningen Ridsport (2014-03-20 nr 5 sid 41) framfördes felaktigheter som gav intrycket av att det var skillnader i ansvar för utfört arbete beroende på vilken hovslagare som anlitats. Artikeln blandar ihop lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård (2009:302, som reglerar vilken typ av arbete som en vanlig hovslagare och en av Jordbruksverket godkänd hovslagare får utföra) med skadeståndslagen som reglerar ersättning vid skada. 2009:302 reglerar inga ekonomiska förhållanden mellan parter.
Det är inget nytt och det har inte ändrat på sig på något avgörande sätt vilket artikeln vill påskina.
Författaren till artikeln inför nya begrepp som behörig respektive obehörig hovslagare. Sådana begrepp finns inte, utan det är endast begreppet ”Godkänd av Jordbruksverket” som beskrivs i lagtexter. Övriga hovslagare omfattas av behandlingsförbudet och får fortsätta att vara verksamma som vanliga hovslagare.
För dig som köper hovslageritjänster är det viktigt att oavsett om du anlitar en vanlig hovslagare eller en av Jordbruksverket godkänd hovslagare kontrollerar att det finns en ansvarsförsäkring och att du får kvitto på utfört arbete.

Läs mer i PDF format

Vi har förhandlat med IF och anpassat företagsförsäkringen för hovslagare. Se till att du får de nya villkoren som avser utökat skydd för medlem i Distriktshovslagarna.

Vi kommer löpande att bevaka våra intressen och arbeta för att våra medlemmar har ett så bra skydd som möjligt.

Om du är hovslagare och vill har mer information om företagsförsäkringar så kan du kontakta Magnus Englund på 040-148242 så berättar han mer om IF:s försäkringar.

Nedanstående villkorsändringar gäller endast för medlemmar i organisationen Distriktshovslagarna.

1 Skada som sker vid ej tillåten behandling pga hovslagaren inte är godkänd enligt Behörighetsreglerna ingår i försäkringen
Omfattar behandling även om det faller under behandlingsförbudet i det enskilda fallet.
Det ska finnas en koppling till det behandlade djurets tillstånd och det är att det görs för att lindra eller kurera tillståndet och att det inte finns något annat rimligt tillvägagångssätt (t.ex. Att godkänd hovslagare inte finns tillgänglig). Syftet är att det inte sätts i system att ta behandlingsuppdrag trots man inte är godkänd utan att det är bedömning på plats eller en bristsituation (på godkänd hovslagare).
If har valt att reglera med en förhöjd självrisk för dessa fall. Om det kan bedömas att behandlingen varit tillåten även enligt lag gäller självfallet avtalad grundsjälvrisk. Givet den typiske medlemmen rekommenderar vi 5 000 kr i grundsjälvrisk men den kan höjas om så önskas.
Inget särskilt premiepåslag pga denna precisering av omfattningen.
Viktigt: Observera att försäkringen inte tar det sanktionsärende/disciplinärende som kan följa utan endast ev. skadeståndskrav från skadelidande. Det gäller även rättsskyddsförsäkringen där denna typ av ärenden inte ingår.
Följande text beskriver skyddet och anges särskilt i försäkringsbrevet:
Komplettering av Ansvarsförsäkring : Övergångsregel för ännu ej godkänd hovslagare
Försäkringen gäller behandling som utförs av ännu ej godkänd hovslagare om behandlingens syfte är att minska eller lindra djurets lidande och det inte finns något annat rimligt tillvägagångssätt för att tillgodose detta behov.
Försäkringen gäller även ännu ej godkänd hovslagare som faller under övergångsreglerna till Statens jordbruksverks föreskrifter (2009:86) om behörighet för djurhälsopersonal.
För denna omfattning gäller en förhöjd självrisk: 10 % av skadebeloppet, dock lägst 10 000 kronor och högst 50 000 kronor vid sakskada genom behandling.
Den förhöjda självrisken tas dock inte ut om försäkrad inte kan anses utfört behandling i strid med Statens jordbruksverks föreskrifter (2009:86) om behörighet för djurhälsopersonal. I dessa fall gäller avtalad grundsjälvrisk.

2    Omhändertagen egendom
Beloppet för serviceverksamhet inkl omhändertagen egendom höjs till 10 MSEK per skada, 20 MSEK per avtalstid. Det här är den omfattning som tar typomfattning dvs skada på hästen genom hovslagarens verksamhet. Normalt försäkringsbelopp på detta moment är 2,5 MSEK. Detta moment kommer att framgå av försäkringsbrevet.
På de önskemål som framförts rekommenderar IF att beloppet är obligatoriskt för medlemmarna. Beloppet kan höjas om man har en mycket hög profil på sina kunder men man bör vara medveten om att det ökar premiekostnaden samt kan ge upphov till en onödig praxis.

3    Självrisk: Heta arbeten
IF väljer att lägga en fjärdedels självrisk för att synkronisera den med övergångsregeln i 1. Notera dock dels den högre procentandelen av skadekostnaden samt den högre nivån på högsta självrisk.
Ett vanligt missförstånd är att försäkringen inte gäller, dvs att det inte är försäkringsfall. Det är det dock MEN det blir en kännbar självrisk. Budskapet som fortfarande ska fram är att man så långt som möjligt ska säkra t.ex. genom brandsläckare eller röja arbetsplatsen.
Inget särskilt premiepåslag pga denna ändring av omfattningen.
Följande text beskriver skyddet och anges särskilt i försäkringsbrevet:
Ändrad självrisk Heta arbeten vid verksamhet som hovslagare
Med ändring av Ansvarsförsäkring, 7.2.1.1. Heta arbeten är självrisken 20 % av skadebeloppet, dock lägst 10 000 kr och högst 100 000 kr vid sakskada genom brand eller explosion som uppkommit till följd av heta arbeten.

Anmärkning: Se definition av Heta arbeten i villkorsavsnitt Definitioner.

4    Skador – kontaktpersoner
Givet de speciella ändringar som vi erbjudit har IF även nöjet att kunna presentera särskilda kontaktpersoner på ansvarsskadeavdelningen. De är Leo Kratz (huvudsaklig kontaktperson) och Katarina Gorton. Båda sitter i Malmö. De har varit med när förslaget utformades.

5    Utformningen i övrigt
Det bör sägas att det i lösningen även ingår andra moment som inte förekommer hos konkurrenter eller där konkurrenterna har begränsningar. T.ex. har man skydd för tillfälligt lånad egendom (man kanske måste låna ett dyrt verktyg från en kollega om det egna gått sönder). Man har även skydd om man måste hyra en lokal för sin verksamhet.
Magnus kan närmare visa detta skydd i offertexempel.

Vid mötet deltog bl a Distriktshovslagarna, SHF, skolorna, Micke Berg, SLU och alla andra som ville tycka till om hovslageriet i Sverige.
Inför mötet presenterades en agenda. De punkter som berörde våra medlemmar besvarade vi med nedanstående text. Lars Sjöberg representerade Distriktshovslagarna under mötet.

Klicka här för att läsa dokumentet Distriktshovslagarna 20150416 i PDF-format

Vad tycker Distriktshovslagarna?
Möte med Jordbruksverkets referensgrupp den 16/4 2015

Behandlingsförbudet
1. En omskrivning av 4 kap. §15 i föreskrift 2013:42 (D8) är önskvärd.
Det föreligger utrymme för feltolkning om vad som gäller vid arbete på sederade hästar. Texten som refererar till övergångreglerna som slutade gälla 2014-12-31 bör tas bort.

2. 2013:42 (D8) §18 innehåller undantag från behandlingsförbudet för klövverkare avseende behandling av klövbölder och klövsulesår.
Motsvarande formulering för hovslagare saknas och Jordbruksverket hänvisar till rättslig prövning för att fastställa vad en vanlig hovslagare får göra.
Efter som detta blir incitament för Länsvetrinären att driva processer mot yrkeskåren leder detta till att hästar riskerar att stå utan adekvat vård då hovslagare avböjer att hjälpa djuret trots att reell kompetens finns.
I avvaktan på att det utbildas fler av Jordbruksverket godkända hovslagare och att vi kan säkerställa en god service över hela landet bör Hovslagarna få samma undantag som klövverkarna.
Distriktshovslagarna föreslår att 4 kap. §15 i föreskrift 2013:42 kompletteras med nedanstående skrivning:

Även en hovslagare som saknar Jordbruksverkets godkännande som hovslagare får, utan hinder av 4 kap. 1 § lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård, behandla hovbölder, hålväggar och hovsulesår under förutsättning att
1. personen som utför ingreppet har reell kompetens för detta,
2. ingreppet utförs på ett djurskyddsmässigt godtagbart sätt, samt
3. ingrepp inte omfattar underliggande mjukdelsvävnad.

Hovslagare som saknar Jordbruksverkets godkännande får också behandla hästar under lokal och allmän bedövning samt göra enklare operativa ingrepp i hovar, under förutsättning att personen har reell kompetens för uppgiften. Behandling under lokal och allmän bedövning sker på veterinärens ansvar och får bara utföras om veterinären befinner sig på plats och kan agera om komplikationer uppstår.

3. Det föreligger stor okunskap om Behandlingsförbudet (2009:302) vilket resulterat i en rad faktafel som publicerats i media. Exempel på faktafel som vi själva har bemött finns t ex hos Tidningen Ridsport, Tidningen EquiPage och internetsidan hastsverige.se. Bakom hastsverige.se finns bl a SLU och SVA. Inte ens dessa prominenta maktfaktorer inom svensk ridsport har haft sin information uppdaterad. Vad som känns extra jobbigt är att informationen på Jordbruksverkets hemsida har varit felaktig. Vi har påpekat detta tidigare och hoppas att informationen blir mer korrekt framöver.
Vi önskar också att de formuleringar som görs i föreskrifterna är tydliga även för en lekman. (se 4 kap. §15 i föreskrift 2013:42)

4. Vi föreslår att man använder nomenklaturen ”vanlig hoslagare” eller ”allmän hovslagare” för de hovslagare som ännu inte är godkända av Jordbruksverket. Det har förekommit olyckliga formuleringar i media som t ex ”obehöriga hovslagare”. Något sådant begrepp finns ju inte, men det kan lätt bli så, p g a motsattsförhållandet till godkänd av jordbruksverket.

Kvalitetsgranskningar av utbildningar som leder till formell behörighet
Jordbruksverket tillhandahåller utbildningsplan och minimikrav för utbildningsanordnare.
Distriktshovslagarna önskar en bred palett av entreprenörer som tillhandahåller tilläggsutbildningar för hovslagare så att så många hovslagare som möjligt söker godkännande av Jordbruksverket.
De utbildningsarrangörer som vill erbjuda en mer omfattande tilläggsutbildning än de minimikrav som Jordbruksverket ställer, kan därför inte likställa examineringar/prov som tillhandahåller enklare utbildning.
Jordbruksverket bör därför vara försiktig i föreskrifternas formulering så att inte konkurrens mellan utbildningsanordnare sätts ur spel.
Yrkeskåren har en historisk belastning av utbildningar/årgångsklasser som inte har accepterats av SHF eftersom det föreligger ett intresse av monopol. Detta har lett till att vissa hovslagare är utestängda från tilläggsutbildningar, trotts att de gått samma grundutbildning.
Distriktshovslagare förordar att Jordbruksverket besitter egen kompetens att auktorisera utbildningsanordnare och att Jordbruksverket tar på sig ansvaret för att utbildningsanordnaren har auktorisation för att examinera.

Totalreglering av hovslagaryrket.
Distriktshovslagare ställer sig positiv till en totalreglering. Den tidigare diskuterade tidpunkten 2030 ser vi som en möjlig tidpunkt för totalreglering.
Förutsättningen är att det erbjuds flera utbildningsanordnare och att dessa kan möta olika behov beroende på grundkunskaper, livssituation, geografisk placering och ekonomisk förutsättning.
Vi menar också att en grundutbildning av hovslagare ska ha som mål att leda till behörighet att söka godkännande.

Föreslagna undantag 4 kap. §15 i föreskrift 2013:42 (D8) ska naturligtvis tas bort i samband med totalreglering.

 

Styrelsen 2015-04-14

Synpunkter Remiss SJVFS 2016:xxx (5.7.16-9775/15)
Föreskrifter och allmänna råd om behörigheter för djurhälsopersonal

Inledning
Vi kan konstatera att, trots ambitionen att samla svensk hovslagerinäring i samråd med SJV, har detta misslyckats. Föreslagna föreskrifter är inte genomtänkta och saknar förankring i verkligheten. Från branschen har vi uttryckt önskemål om en anpassning av föreskrifter så visionen överensstämmer med verkligheten. Vi har de senast fem åren försökt skapa en förståelse för hovslagarens yrke och vilka uppdrag de arbetar på.

– Vi är på alla sätt med på att skapa bästa hovvård för våra hästar.
– Vi är för en 3-årig grundutbildning som ger möjlighet att söka status som godkänd av Jordbruksverket.
– Vi är för en totalreglering av yrket som kommer att betyda en tydligare yrkesroll med krav på ett arbete baserat på vetenskap och beprövade metoder.

Vår kritik inriktar sig i första hand på de övergångsregler för befintlig yrkeskår och det faktum att ingen idag kan precisera hur behandlingsförbudet är applicerbart för vårt yrke.
Det saknas också en konsekvensanalys och målformuleringar som beskriver hur många av JV godkända hovslagare det måste finnas i varje region för att säkert tillgodose de behandlingar som lagen förbjuder den vanliga hovslagaren att göra.
Det förfaller märkligt när konsekvensanalysen till remissen, konstaterar att eftersom hovslagare ”inte är intresserade av att bli godkända”, landar i ett stopp för befintlig yrkeskår att efter 2021 kunna bli godkänd av JV.
Vi menar att ju närmare vi kommer en totalreglering desto fler hovslagare kommer att se fördelarna med att arbeta som ”godkänd av JV”. Det är därför viktigt att fortsätta göra tilläggutbildningar och examinationer så tillgängliga som möjligt.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelse.
Under punkt 4 sid 17 beskrivs övergångsregler som ska gälla fram till 31 dec 2021. (Framgår inte vilken paragraf eller kapitel). Vad som ska gälla efter det datumet beskrivs inte utan man får anta att det enda sättet att bli godkänd av JV är att gå om grundutbildningen enligt nya läroplanen.
Vi anser att det är för kort tid för att ge alla som idag är yrkesverksamma möjligheter att skaffa den kompetens som krävs för ett godkännande av JV. Målsättning måste väl vara att vi får så många som möjligt godkända av JV?
Antag att en elev startar sin 2-åriga grundutbildning hösten 2016 och är färdig 2018. För att kunna söka till tilläggsutbildningen ska du ha varit yrkesverksam i två år, vilket betyder att du i bästa fall är färdig hösten 2021. Vad händer om du missat någon tenta? Vad händer om du skaffar barn under denna tid? Vad händer om du blir skadad? Vad händer om du inte har råd att vara borta från din verksamhet för att gå tilläggsutbildning? Det finns säkert massor av fler skäl till varför livet blev som det blev. Vi anser att förslaget är ogenomtänkt och direkt fientligt mot en hel yrkeskår.

Övergångsregel för autodidakta eller hovslagare som saknar formell grundutbildning.
I punkt 4 på sid 17 beskrivs övergångsregel för två kategorier.
a- För de som har grundutbildning eller har motsvarande dokumenterade utbildning
b- För de som har avlagt gesällprov hos Hantverksrådet.

Idag finns ytterligare en övergångsregel som riktar sig till hovslagare som har lång erfarenhet i yrket. (10 år på minst 50% av heltid.) De nya föreskrifterna beräknas gälla från april 2016 och det finns därför risk att det finns hovslagare som avser att söka enl. alt. 3 är under tilläggsutbildning eller har resttentor kvar och som inte kommer att hinna bli klara i tid. Hur hanteras dessa?
I föreningens regi har vi haft 9 hovslagare i tilläggsutbildning under hösten. Flera av dessa avser att söka enligt alternative 3 i dagens föreskrifter. Alla är nu klara med utbildning och examinerade och fler har visat intresse för framtida utbildningar. Varför väljer man att diskvalificera denna kategori av hovslagare?
Vi anser det oförsvarligt att ändra villkoren på detta sätt. Det fanns ingen förvarning om detta, och hur förklarar man detta för den som planerat tilläggsutbildning enligt detta alternativ?
Alternativ 3, enligt befintlig ansökningsblankett, måste vara kvar då det måste finnas en rimlig chans för den som bedriver verksamhet att kunna fortsätta med detta utan begränsningar eller yrkesförbud vid eventuell reglering 2030.

Punkt 4 hänvisas på flera ställen till 2 kap. 5§ i SJVFS 2009:83 för att beskriva grundutbildning och tilläggsutbildning. Vad vi kan se beskriver denna paragraf dagens ansökningsalternativ och innehåller ingen information om vilken typ av utbildning som är kvalificerande.

Totalreglering
Vi anser att det inte går att bortse från det faktum att det råder enighet om en totalreglering av hovslagaryrket. D.v.s. du måste vara godkänd av JV för att få kalla dig hovslagare.
De årtal som JV har ansett lämpligt och framförts till branschen är 2030.
Vi har 360 000 hästar som regelbundet får hovvård av hovslagare idag. Om vi tar hänsyn till att en del hovslagare inte arbetar heltid och räknar med ett snitt på 140 hästar/hovslagare betyder det att den totala kåren består av ca 2560 hovslagare. Av dessa hovslagare är ca 250 godkända av JV i dag.

Genom att ta bort möjligheten för befintliga hovslagare att bli godkända av JV efter 31:a dec 2021 beräknar vi att ca 1000 av dagens hovslagare måste tilläggsutbildas fram till 2022 för att det ska finnas tillräckligt med kapacitet efter en totalreglering 2030. (Vilket betyder att 14 hovslagare/mån i sex år ska utbildas och examineras).

Det förefaller som JV måste visa ett intresse för problematiken, eller är tanken att gamla hovslagare ska bytas ut mot nya med 3-årig grundutbildning? I vilket fall, så föreligger det ett kapacitetsproblem.
Konsekvensanalys
I konsekvensanalysen framhåller JV att man inte har rätt att godkänna olika utbildningar utan endast föreskriva vad som ska ingå i dem. Efter detta konstaterande gör man ett jättehopp och förespråkar att det är yrkeshögshögsskolorna som ska säkerställa kvalitet och examination. Hur kontrollerar JV att yrkesskolorna uppfyller kvalitet och krav på vetenskap och beprövade metoder? Vad finns det för belägg att påstå att dessa skolor besitter tillräcklig kompetens i fråga om pedagogik, vetenskap och utveckling? Hur kommer det sig att JV efter flera års beroende av tilläggsutbildning på icke eftergymnasial nivå upptäcker att de inte har bemyndigande att göra så?

Vad vi förstår tar konsekvensutredningen ingen hänsyn till vilka konsekvenser föreslagna föreskrifter kommer att få för de företag som bedriver hovslageriverksamhet.
Hur påverkas konkurrens och lönsamhet? Hur påverkas djurskyddet? Hur påverkas regional tillgänglighet? Finns det risk för könsdiskriminering? O.s.v.
En konsekvensanalys borde rimligen förhålla sig till den miljö som föreskrifterna är skrivna för.
Summering
Vår analys grundar sig på de delar som reglerar hovslagare.
I tidigare diskussioner, möten och remissfrågor har vi diskuterat ett helt annat dokument som nu tydligen är skrotat. (Så sent som i augusti ville JV ha in kommenterer). Att JV byter åsikt på bara någon månad och vill försämra villkoren för våra medlemmars livssituation utan någon som helst förankring är oacceptabelt.

Vi föreslår:
– Inför krav på 3-årig grundutbildning för att kunna bli godkänd av JV fr o m 31:a dec 2021.
– Låt dagens övergångsregler (3 alternativ enligt 2 kap. 5§ i SJVFS 2009:83) ligga kvar tills vi vet mer om eventuell totalreglering av hovslagaryrket.
– Låt de utbildningsanordnare som idag gör tilläggsutbildningar utanför yrkehögskolorna, (ex. SHF:s blockutbildning och Micke Bergs tilläggutbildning), finnas kvar tills vidare. Om JV:s nyligen påkomna brist i bemyndigande kan anstå några år till hade det underlättat. Gärna fram till en eventuell totalreglering. Vid en eventuell totalreglering 2030 behövs varenda hovslagare.

Det är viktigt att notera att Micke Bergs godkända kursplan/utbildningsform är den enda tilläggsutbildning som finns idag och som är skriven för att möta JV krav på befintlig yrkeskår.
Utbildare och examinatorer är hovslagarmästare godkända av JV. I Sverige finns ingen högre titel för vårt yrke.

Med vänlig hälsning

Styrelsen Distriktshovslagare ideell förening

Johan Hwasser
Ordf. Distriktshovslagarna
0708-207444

Synpunkter inför mötet den 13/2 2014

Läs detta dokument i PDF-format Synpunkter från Distriktshovslagare 2013-12-15

JV förslag till tidsbegränsade kriterier för att få godkännande
JV förslag tar inte hänsyn till i vilka delar den enskilda hovslagaren redan gjort godkända
prov. Att behöva göra om prov som man redan har klarat av verkar inte följa praksis.
Hovslagarexamen för redan yrkesverksamma hovslagare måste i möjligaste mån ta hänsyn till vilka delar som saknas i den sökandes kompetens. Det kan inte vara rimligt att den som en gång var godkänd ska behöva göra om prov. Exempel: anatomi-prov, sjukbeslag o.s.v.
Det är ju många grundutbildningar som förändras i innehåll övertid, men det betyder ju inte
att man senare i yrkeslivet ska behöva gå om utbildningen för att få fortsätta i yrket.
Det är ju lagens krav på tilläggsutbildning som ska prövas vid examination.
Vi tycker att lärlingstid ska kunna tillgodoräknas som yrkeserfarenhet.
Vetenskap och beprövad erfarenhet
Märk väl att examination kommer att erbjudas många hovslagare med lång erfarenhet och
med olika beprövade erfarenheter. Behandlingar med prefabricerade beslag av järn,
aluminium, flytsulor, plaster etc. används alltmer i stället för traditionellt smide.
Stor vikt måste läggas på förmågan att utifrån diagnos kunna hjälpa hästen med adekvat
verkning och beslag. Det är således inte valet av material eller metod som ska prövas utan
vilket resultat behandlingen uppnår.
Examination för befintlig yrkeskår
Vi förespråkar ett nytt prov som ersätter nuvarande hovslagarexamen och gesällprov och som även ger EFFA certifikat.
Delprov ska kunna erbjudas för att hjälpa den sökande att planera sin studietid.
Examinatorer ska vara av godkända hovslagare och bestå av representanter från
branschorganisationerna och skolorna. (Att ha med en erfaren klinikhovslagare borde
underlätta.)
Utökad behörighet
Vi vill inte ha fler restriktioner för yrkesverksamma hovslagare. Otydliga gränsdragningar
och dålig geografisk täckning gör det omöjligt.
Vi förordar istället fler tilläggsutbildningar som ger specialiststatus. Det blir lättare för
hovslagare och veterinärer att remittera till bästa kompetens. Dagens föråldrade indelning i
Gesäll och Mästare ger ingen vägledning till kunden.

Exempel på möjliga specialister:
Klinikhovslagare
Fölkorrigering
Beslagssmide
o.s.v

En ”godkänd hovslagare” bör i framtiden ses som basnivån i kompetens. Inte en specialist.

 

Den 18 december 2013
Distriktshovslagarna
Johan Hwasser
Ordförande

En kort rapport från våra samtal med Jordbruksverket.

Läs i PDF-format Status_SJV_121115

Den nya lagen för djurhälsopersonal har varit i kraft sedan 2010 och förvirringen har varit
total hur lagen ska tillämpas för hovslagare.
Sedan starten av Distriktshovslagare i mars 2012 har vi träffat representanter från
Jordbruksverket vi tre tillfällen. Två av mötena har varit stormöten där alla intressenter från
djurhälsopersonal har varit inbjudna. Distriktshovslagare är nu en etablerad part i
förhandlingarna.
Föreskrifter och vägledningar för hovslagare ska skrivas om under våren och det kommer att hållas fördjupande möten där bara intressenter från hovslageriet är inbjudna för att diskutera kommande formuleringar. Min uppfattning är att våra egna intresseorganisationer tillsammans med skolorna kommer att ha stort inflytande. Vi kan inte ändra lagen, men vi kan bidra med kunskap om hur vår bransch fungerar och vilka förutsättningar som måste till för att lagen ska få avsedd effekt. Alla parter vill ju hästens bästa!
Den 7/9 2012 satt vi en hel dag hemma hos Lars Berg med Peter Henningsson och Leif Felton från Jordbruksverket för att diskutera nuläget. Mötet var givande och jag uppfattade ett genuint intresse att lyssna på vår bild av verkligheten och hur lagen har påverkat oss.
Vi diskuterade också möjligheten till egen fortutbildning liknande SHF:s blockutbildning.
Trots att vi hade en nästan färdig läroplan fick vi rådet att avvakta nya föreskrifter. Vi
argumenterar för att en hovslagare med flera år i yrket ska kunna få en individuell prövning
och kanske bara behöva komplettera med några kurser till rimlig kostnad och sedan bli
godkänd. Så fungerar det redan i dag genom ett undantag från lagen. Så har t ex många
klinikhovslagare blivit godkända.

Behandlingsförbudet
Vad är en behandling i vår värld? Definitionen är fortfarande inte klarlagd. I februari togs den
detaljreglerade vägledningen bort och med den försvann också den direkta problematiken att kunna verka i sitt yrke utan att vara godkänd av Jordbruksverket. Som vägledningen var
formulerad hamnade hovslagaren i konflikt med lagstiftningen bara genom att göra sitt
vardagliga jobb.
De vägledande exemplen togs bort 2012-02-02 då Jordbruksverket publicerade en
uppdaterad vägledning. Du återfinner den här:
http://www.jordbruksverket.se/download/18.44bedb3513533e95e618000573/V%C3%A4gledning+hovslagare+201202.pdf

Vad tycker Distrikshovslagarna?
Vid möten med Jordbruksverket har vi framfört följande åsikter och argument:

1. Grundutbildning
En nyutbildad hovslagare med godkänt studieresultat ska automatisk bli godkänd av
Jordbruksverket. En nyexaminerad hovslagare är egenföretagare och måste kunna verka fritt inom sitt kompetensområde.

2. Rimliga övergångsregler
För de hovslagare som redan finns i yrket måste det finnas rimliga övergångsregler. Ställer
man krav på fortutbildning måste man samtidigt kunna hänvisa till godkända kurser. Vi
accepterar inte att hänvisas till SHF:s blockutbildning, som har högre antagningskrav än vad
Jordbruksverket ställer. Det är heller inte självklart att alla som vill bli godkända kan gå den
ettåriga tilläggsutbildningen på BYS och Flyinge. Kostnaderna är för höga och  livssituationen för den enskilda kan göra detta omöjligt.

3. Vilken kompetens ska en godkänd hovslagare ha?
Vilka kunskapskrav är det egentligen som gäller för att klara en examination? Examinationen måste ta hänsyn till att hovslagaryrket inte är homogent avseende verktyg och arbetsmetoder. Vi anser att det avgörande är vilket resultat som uppnås, inte valet av verktyg, material eller metod.
Examinationer ska göras av personal från de egna leden eller i samarbete med skolorna.

4. Arbete på sederad häst
Av arbetsmiljöskäl måste vi få arbeta på sederade hästar.

5. Operativt ingrepp
Att lätta på trycket vid behandling av hovböld ska inte räknas som operativt ingrepp. Även
om ett sådant ingrepp skulle betyda ett mindre blodvite.

6. Detaljreglering skapar osäkerhet
Den tidigare vägledningen som beskrev vad en godkänd och en vanlig hovslagare fick göra
skapade osäkerhet och gråsoner. De vägledande exemplen användes även som argument av tillsynsmyndigeten för att beskriva en överträdelse av behandlingsförbudet.
Vi menar att det är svårt att verka i yrket om en vanlig hovslagare inte får arbeta på en
björnfotad häst, bockhov, ballförskjutning, fånghov o.s.v.
Vi menar att om dessa detaljkrav kommer tillbaka i någon form måste hela kåren bli godkänd av Jordbrukverket. Det är ju vår vardag att hantera dessa problem!
Den rättsliga osäkerheten riskerar att hästar står utan adekvat behandling och därmed tillförs onödigt lidande.
Vi har också ifrågasatt bristen på nulägesanalys och målformuleringar. Sverige har över
360 000 hästar som skall servas löpande. Hur många hovslagare, som är godkända av
jordbruksverket, måste det finnas? Vilken geografisk fördelning behövs? Hur utbildar man
befintlig kår?
Vi är redan nu informerade om nästa stormöte i Jönköping den 27:e feb 2013. Har du
synpunkter eller frågor är du välkommen att ringa mig på 0708-207444 eller maila på
johan.hwasser@distriktshovslagare.se .

Vad säger lagen, och hur tolkas den av Jordbruksverket idag?
Behandlingsförbudet lag (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård
4 kap. 1 §
Den som utan att tillhöra djurhälsopersonalen yrkesmässigt utövar verksamhet inom djurens
hälso- och sjukvård får inte
1. behandla djur som det finns anledning att misstänka har angripits av sjukdom på
vilken epizootilagen (1999:657) eller zoonoslagen (1999:658) är tillämplig,
2. utföra operativa ingrepp på eller ge injektioner till djur eller utföra annan behandling
som kan orsaka ett lidande som inte är obetydligt, eller
3. behandla djur under allmän bedövning eller under lokal bedövning genom injektion.
Det vill säga:
En yrkesverksam som inte är legitimerad eller godkänd får därför inte:
• behandla djur som misstänks ha epizooti eller zoonos
• utföra operativa ingrepp
• ge injektioner
• utföra annan behandling – lidande – inte obetydligt
• behandla under lokal eller allmän bedövning

Och om man bryter mot det?
8 kap 4 § Böter eller fängelse i högst ett år om man:
1. bryter mot 4 kap. 1 §, eller
2. tillfogar ett djur lidande eller skada,
eller framkallar fara för lidande eller skada, genom olämplig behandling eller genom avbrott i/dröjsmål med veterinär vård.
Att man på grund av brist i utbildning och erfarenhet inte har kunnat inse detta befriar inte
från ansvar.
Undantag Lagen (lag (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård)
2 § Brådskande åtgärder som vidtas i syfte att rädda djurets liv eller att lindra dess lidande.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
ytterligare undantag.
Undantag SJV-föreskrifter (Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2009:85) om
operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och
sjukvård)

4 kap. 10 §
Enklare skötselåtgärder som kloklippning, öronrengöring, pälsvård, enklare sårvård på djur
under lokal och/eller allmän bedövning efter att djuret har bedövats av djurhälsopersonal.

4 kap. 11d §
Fram till och med den 31 december 2014 får en hovslagare behandla djur under lokal och
allmän bedövning under förutsättning att
1. personen har reell kompetens för vad som utförs,
2. personen har varit yrkesverksam som hovslagare under minst tre år före den 1 januari 2010, samt
3. behandlingen utförs under överinseende av veterinär.
Behandling enligt första stycket sker på veterinärens ansvar.

Den 15 november 2012
Johan Hwasser
Ordförande

Vi skrev till Jordbruksverket efter informationsmötet den 27/9 2010 på Helsingborgs Djursjukhus.

Skrivelse till Jordbruksverket 2010-12-28